När hela området slocknade

Livet / Permalink / 0

Vi hade precis värmt på och ätit rester när strömmen slogs ut kl 17.20. Först blev jag jätteförvånad och tänkte att en propp hade gått. Men ganska snart såg vi att det var precis lika bäckmörkt i hela området. Vi hade ju ätit klart och allt så det rörde oss inte så mycket att allt slocknade. Vi gick runt och tände ljus, plockade fram kortleken och bestämde oss för att göra en mysig stund av det hela.

Vi blev då så sugna på glögg och jag sa "ja nu skulle vi haft en sån där kanna som man har ett värmeljus under." Magnus började genast leta runt i köket efter prylar att använda. Det finns inget du kan använda tänkte jag. Lägg av med flängandet..."Man måste ju kunna överleva en zombieapokalyps" säger Magnus och tar fram en kastrull och sätter tre värmeljus i. "Eeeh okej, och hur hade du tänkt att värma glögg över den där då" sa jag superskeptiskt. "Jag vet inte, kanske i en skål?" Svarade Magnus. "Mm nej då kommer ljusen kvävas där under, de måste få syre" sa jag, fortfarande skeptisk till vad han höll på med. Men så plockar han fram ett litet grillgaller som vi fått till mikron och sätter över kastrullen med ljusen. Jag visste ju inte att han hade ett ess i rockärmen. På min uppmaning (för jag satt givetvis bara och tittade på hela tiden) hämtade Magnus kaffekannan. Voilá! Så hade vi en glöggvärmare.

Ja man får ju inte vara dum! ;) Eller ja, Magnus alltså.

Vi tände även lyktan ute på balkongen och där ser man verkligen hur mörkt det är i hela området. Kl 20 fick vi tillbaka strömmen igen, men det var en mysig kväll!

En kärleksfull pappa

Magnus och jag har varit tillsammans i sex år och vi hade egentligen inte tänkt bli föräldrar än men om det är något jag alltid varit säker på så är det att han kommer bli världens finaste pappa! Jag tror han kommer se ett stort syfte med att vara förälder och att han blir en väldigt närvarande sådan.

Vi har pratat om barn från och till men varit inne på att börja försöka om två, tre år. Men nu fick det bara ske och att släppa på tyglarna och bara åka med på livets färd känns så sjukt rätt. Egentligen tror jag inte att man alltid kan planera allt i minsta detalj men jag tror att jag är en sån person som försöker göra det. Jag försöker fixa och dona så att saker ska bli på ett visst sätt, en viss tid och i en viss ordning. Nu blev det verkligen inte så och det har varit omskakande, men jag tror också att det varit så himla nyttigt för mig att släppa taget om hur livet "ska vara" och jag är så oerhört tacksam att jag får möjlighet att bli mamma. Att jag får bli mamma med min Magnus som pappa. Ursäkta smöreriet men jag kan inte låta bli att dela med mig. ❤️

Liknande inlägg

Vi två blir tre

Familj & vänner / Permalink / 1

Och så var det officiellt! Magnus och jag väntar en liten bebis till våren. Närmare bestämt till min födelsedag 29/4. Vilken present va! ❤️

Det kom som en chock för oss i mitten av augusti, två dagar efter vi fått nycklarna till nya lägenheten. Jag kommer berätta mer om resan hittills framöver på bloggen. Plus alla tankar som flyger och far i huvudet. Vi känner oss så himla lyckligt lottade över den lilla bebisen.

Jag har nyligen passerat vecka 20 och är således redan halvvägs! Vi har sett vår lilla några gånger nu på ultraljud och allt ser jättebra ut. Jag nämnde ju tidigare att jag var på sjukhuset i helgen för kramper jag har i sidan av magen, men det är inget som påverkar barnet ifall ni undrade om det. Vi såg den lilla då som låg skräddare i magen och som sträckte upp sin lilla hand mot oss som i en liten vinkning. Det var magiskt!

Känns jätteskönt att kunna skriva av sig mer nu om livet som gravid, hoppas ni vill följa oss på vår resan. ❤️

Till top