Leaving on a jet plane

Allmänt / Semester, baby, bebis, espana, flyga, flygplan, spain, spanien, vacay / Permalink / 2

Dags att nanna för imorgon åker vi tiiiill Spanieeeeen! Eviva España! 


Det ska bli så gött att komma iväg och förhoppningsvis ladda batterierna för hösten! Jag ser verkligen fram emot den här resan och det ska bli spännande att åka med Idun på hennes första semester. 


Tror ni den här lilla gullgrodan är laddad eller? Så här toksöt var hon efter babysimmet idag. 


Nu sover hon så ljuvligt här bredvid mig hemma hos mina föräldrar. Dags att släcka lampan och förhoppningsvis sova lika ljuvligt som henne nu! 

Natti natti!

Tre saker för självpepp

I huvudet på Elin, Livet, Om mig / Wonder woman, dotter, ensam mamma, guld, guldring, inspiration, mamma, nice butt, rosa diamant, rosa turmalin, saker, självpepp, tavla, tre / Permalink / 1

Jag gör så mycket jag bara kan för att peppa mig själv och tänka positivt. Jag har givetvis stunder då jag bara gråter och känner mig nere, men så mycket jag bara kan försöker jag att tacka ja till livet. 


Sedan allting hände har jag börjat gå på samtal med kurator, jag är med i en kulturklubb, Idun och jag går på babysim, nästa vecka åker vi till Spanien, jag ska på Schyffert i oktober, jag är med i en vandringsgrupp (kom out of the blue, men vi bara kör), jag, Moa och Lisa ska på Ed Sheeran nästa år, igår var Idun och jag på kräftskiva. Stora och små saker. Det mesta tackar jag ja till. Det finns så mycket att uppleva och i ett sånt här läge i livet måste jag välja att se det. Inte gräma mig över det som inte blev även om jag tillåter mig att göra det i korta stunder ibland. Huvudsaken är att det får inte ta över!

Utöver allt att uppleva och göra har jag även tre saker, materiella saker, som jag införskaffat för självpepp och som synliga påminnelser om att jag är bra, jag tar mig framåt och jag ska läka. 


Först och främst min största symbol. Min something old som blev something new. Min och Iduns ring med rosa sten för empowerment och girl power. Jag har den på mig dag och natt och den gör mig så glad! 

Mitt andra självpepp är denna tavla (jag ska eventuellt byta ram framöver) som jag ser innan jag går hemifrån. Jag är egentligen inte överförtjust i tavlor med text men när jag såg den här kände jag bara att jag måste ha den! Superbra självpepp ju!

Mitt tredje självpepp är denna t-shirt/pyjamas. Jag är wonderwoman. Jag vill vara det. Jag tycker att det är viktigt vad jag är för förebild för min dotter. Mitt agerande är det hon ser och jag vill att hon ska vara stark när livet krisar. Jag har själv en väldigt stark förebild i livet, nämligen min mamma. Hon har aldrig lagt sig ner trots helt enorma motgångar i livet och det inspirerar mig att inte ge upp. Jag tycker att den här t-shirten påminner mig om det och jag hoppas att jag ska kunna inspirera min dotter i framtiden. 


Liknande inlägg

"Har du fortfarande samma efternamn?"

Livet / Permalink / 2

Idag gick jag och Idun ner till stan eftersom jag skulle till optikern. Då träffade vi på en gammal klasskompis som jobbar där. Det var trevligt att träffas och prata lite och när hon tittade på min bokning så stod det bara mitt förnamn. Så hon frågade om jag fortfarande har samma efternamn. Jag vet inte varför hon frågade det om hon tänkte att jag kanske gift mig eller bytt av någon anledning. Hon undrade i vilket fall om jag hette något annat än när vi gick i samma klass och jag tänkte bara att "I wish". Hehe. Och "så långt ifrån det man kan komma nu, typ." Men jag log bara och sa att jag fortfarande heter samma. (Är dock lite sugen på att byta, men jag berättar till vad och varför i ett annat inlägg.)


Så det har blivit hörni och vilka tvära svängar livet kan ta. Men vet ni? Det har nästan gått fem månader sedan uppbrottet och jag är så jäkla glad för det! Inte glad för det som hänt och det som blev, men glad för att det gått fem månader och jag lever. Jag minns så tydligt i början hur jag fick ta en minut i taget för att orka. Jag fann styrka i att se Idun varje dag och det tog mig igenom lite i taget att ha henne att lägga mitt fokus på. Det har nästan gått ett halvår och jag klarar det här! Jag är så jäkla stolt över mig själv och jag känner hur jag växer som människa. 

Rent känslomässigt känns dessa månader som ett år på många sätt. Jag har rannsakat mig själv mycket, gått på samtal och lärt mig så mycket om mig själv. Det är jobbigt och svårt många gånger att se sig själv i spegeln och att bearbeta allt. Sorg, saknad, besvikelse, självrannsakan. Men jag har klarat mig i nästan FEM månader, och känslomässigt kommer det bara gå bättre och bättre. Fy fasiken vad jag blir lättad och glad av den känslan att jag tar mig igenom det här! Heja mig! 

Det finns hopp ❤️

/Elin

Till top