How long will I love you

Familj & vänner, I huvudet på Elin / Kärlek, förevigt, kyrkogården / Permalink / 0

"Berätta något om dig själv som de flesta inte vet..." En klassisk fråga i intervjusammanhang. Har ni någonsin funderat på det? Har ni kommit på något bra svar? Jag kan komma på saker ibland med mig själv som jag tror att många inte vet. Och ofta vill man väl att det ska vara något imponerande. 


Men häromdagen när jag var ute och gick på ett av mina favvoställen så kom jag på att det är nog inte så många som vet att det här är ett av de bästa ställena jag vet. Och det är nog mest udda, inte direkt något imponerande. Helt enkelt något som de flesta inte vet om mig. Att det favvostället är kyrkogården. Låter det creepy? Det tycker inte jag. Inte på dagtid i alla fall. 

Så varför älskar jag att vara där? Det finns flera anledningar. Att det vilar en slags frid över området, ett lugn som ingen annan plats på jorden. Allt är välorganiserat med vackra blommor överallt och det känns som att inget ont kan hända där. Det är tyst och det enda som hörs är fågelkvitter eller surrande från de som arbetar med att hålla det fint där på området.

Men den största anledningen till att jag älskar att vara där kittlar romantikern i mig. Den hopplösa romantikern. Den som aldrig slutar tro på kärleken. Kyrkogården är platsen för människors sista vila. Platsen där själen får ro och där älskande par möts igen. Det är något som tar andan ur mig när jag läser "Här vilar Johan och hans älskade Ingrid." De som höll ut med varandra hela livet. De som älskade varandra trots olikheter, trots och med livets hinder. Det är något vackert med tanken på att de hittade sin livskamrat för att sedan rama in livet och knyta ihop säcken med den sista vilan tillsammans. Johan och Ingrid. De var inte perfekta. De var inte säkra på varandra varje dag, men de älskade varandra med deras likheter och trots deras olikheter. De hade valt varandra. De valde att inte svika varandra. "Tills döden skiljer oss åt" och även efter det...


Liknande inlägg

Till top