Nivån är låg

Bebis, I huvudet på Elin, Livet / baby, bebis, energi, ensamstående, kramar, kärlek, livet, mamma, närhet, respekt, ömhet / Permalink / 8
Nivån är låg. Ligger på rött och lyser. Med risk för att aldrig kunna laddas igen. 

Jag är jättetacksam för Idun och förstår hur privilegierad jag är som har fått ett friskt barn. Hon är min stjärna och så magisk! Och det kanske är svårt för utomstående att sätta sig in i att det också är enformigt, slitsamt och ensamt. Avskyr att klaga eller tycka synd om mig själv men jag vill dela med mig utav mina ärliga känslor. 

Jag förstår inte att det inte kunde få kännas som harmoni i livet just nu. Att det inte kunde flyta på lite. Det är så mycket i mitt liv som varit oklart hela tjugoårsåldern men nu när jag blev gravid släppte jag allt och kände: This is it! Livet är inte perfekt men allting ordnar sig. Och så blev det så här. Jag förstår inte att det kunde bli så här. Inte för min del när jag ser tillbaka och undrar vad det var som var så dåligt egentligen. 

Idun och jag kommer ha roligt. Det har vi varje dag. Och vi kommer troligen få världens starkaste band och det kommer vara en häftig känsla. Men det är också gråt, bajsblöjor, kräks och uppvaknanden flera gånger per natt. Varje dag. Det är tufft! 

Jag är så trött på att vara ensam. Ett halvår av att vara ensam med allt och inte få en klapp eller kram av en stöttande partner. Det är fan brutalt. Känner hur hela mitt inre ryser av tanken att en partner skulle hålla om mig och säga att jag är en fantastisk mamma. Uppskatta mig. Beundra mig. Om man skulle kunna mäta känslan av närhet, tröst och kärlek i min kropp så skulle den vara på rött. Den är så låg, den nivån. Med fara att aldrig kunna repareras eller laddas. Så extremt utsugen på närhet och ömhet och beröring. I det här skedet i livet. Och det är en så skör tid också... Jag vet inte alltid om jag gör rätt som förälder. Hur jag ska göra vissa saker. Jag känner mig inte alltid tillräcklig. (Men såklart blir jag också världsmästare på att peppa mig själv och tänka mantran som att "du gör ditt bästa. Ingen är helt tillräcklig. Alla fuckar upp sina barn i alla fall" osv.) 

Jag kan stanna upp och tänka att jag är knäpp för att jag på SÅ många sätt känner mig redo för kärlek redan. För det gör jag faktiskt nu. Jag känner mig redo att träffa någon, även om det inte är något jag prioriterar eller ens vet om det är helt möjligt. Det är ju en väldigt speciell situation jag befinner mig i, så det lär dröja. Men för mig, jag har verkligen hunnit bearbeta (inte helt klart förstås och jag kommer säkert alltid ha ett ärr) och det känns som att det har gått ett år åtminstone. Minst. Inte storleksmässigt på det lilla barnet. Men annars. Det känns inte alls som "bara" ett halvår. Jag är redo att bli uppskattad och älskad. Jag hoppas innerligt att det inte kommer dröja 15 år. 

Vill ladda mina kärleksbatterier!!! Förstår ni känslan? Bara krypa upp hos någon i soffan som tycker jag är bäst. 

Under tiden kramar jag mitt lilla barn så mycket jag bara kan, prioriterar oss och vårt liv samt fortsätter att bearbeta. En dag i taget. I början var det en sekund i taget. Sedan en minut. Sen en kvart, sen en halvtimme, sen en timme. Det går framåt. 

Jag ville bara dela med mig av hur det känns i själen. Det känns genast mycket bättre nu när jag skrivit av mig. Nu får ni inte tro att jag ska ut och ragga eller något sådant. Haha! 

Nej för nu ska jag unna mig lite glass! 

Och vill ni veta en superbra sak med att vara ensam och om jag vill äta tacos? Det blir så mycket tacos över att jag får äta det i matlåda i flera dagar. MUMS! Så det är inte så synd om mig.

Puss och kram dagboken

(null)


Jag kommer förmodligen kunna få mer och mer hjälp framöver då vi så småningom kommer testa nätter hos Iduns pappa. Sen hade jag aldrig velat leva ett liv där jag inte kommer träffa Idun varje dag, men det är ett annat inlägg/kapitel och sorg. 



❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Jag är finalist i kategorin Årets familjebloggare i blogg.se-priset 2017. Det skulle betyda så oerhört mycket om du ville lägga din röst på mig. Tack för allt stöd och pepp! Röstningen pågår till och med 5/12. RÖSTA HÄR!  
#1 - -

Kan inte annat än ge dig en stor varm cyberkram tills vi ses snart hoppas jag❤❤

Svar: Tack snälla! Kram ❤️
Elin Engdahl

#2 - - Anna ML Holm:

Jag förstår dig! Och jag tycker definitivt inte att det är att vara otacksam för det du har eller så. Jag är inte ensamstående, men den där kärleken är ett hål som, i mitt fall, inte kan fyllas av fantastiska vänner och en älskad syster och stöttande pappa.

Svar: Nej precis, så är det verkligen! Tack för att du läser! Kram!
Elin Engdahl

#3 - - lars:

Du är verkligen värd att få rå om dig och lilla Idun. Ett sådant underbart namn, jag TÄNKER PÅ fORNORDISKA STORIES GUDINNA. Idun dotter till vanaprästinnan Freja och asen Tor. Vet du att Idun är Ungdomens Gudinna?
Lycka till med och tillsammans med Idun och dig Gokväll

Svar: Tack ska du ha! Ja visst är det ett fint namn!? 😊 Ha en fin söndag!
Elin Engdahl

#4 - - Inga-Lill:

Hej!
Som ensamstående mamma (av eget val, visserligen) sedan flera år tillbaka måste jag säga att jag tycker du gör det bra. Din dotter är så liten - och det kräver mycket när man är själv som förälder. Att kliva upp på nätterna och sedan klara dagarna också...
Mina barn var 3 och nästan 5 när jag började mitt singelliv. Jag hade visserligen fått öva en hel del, eftersom pappans jobb gjorde att han var borta veckor i sträck ibland. Men trots det - och trots att de var äldre - var det ändå tufft att få det att funka. Mardrömmar, febernätter, magsjukor - nog fanns det nattjobb emellanåt fast de var "stora".
Varannan vecka var de hos sin pappa, så då var det hans tur och jag fick vila litet. Därtill bodde mina föräldrar nära, så barnen kunde hälsa på dem när de ville - och de kunde vara barnvakt när jag behövde göra annat. Det var till stor hjälp.
Hursomhelst, så länge man älskar sitt/sina barn och gör sitt bästa tror jag det går bra. Och det gör du ju. :)
Håller tummarna för att du får hjälp i vardagen och även hittar "den rätte". Alternativt att han hittar dig.
(Och apropå Idun - mycket vackert namn - i nordisk mytologi så är hon absolut den som har hand om ungdomens äpplen. Men jag kan inte minnas att jag någonsin läst att hon skulle vara dotter till Tor och Freja. Särskilt som hennes make, Brage, sannolikt är son till Oden och därmed Tors bror. Dvärgfursten Ivalde lär ha varit hennes far, men vem som är hennes mor vet jag inte. Kanske Freja och kanske inte - känner inte till att hon hade barn. Men det är mycket jag inte vet. :D)

Svar: Tack snälla för dina värmande ord och stöttning! Och tack för info om namnet, så roligt att veta 😘
Elin Engdahl

#5 - - Mamma bläckfisk:

Åh, jag förstår dig så väl och känner verkligen igen känslan. Du beskriver det jättebra.
Jag är ensamstående med fyra barn, trillingar på fyra år och en sexåring. Det är tufft att alltid dra hela lasset själv och jag är ofta helt slut. Men jag är, precis som du skriver, ändå så otroligt tacksam för mina underbara barn och skulle för allt i livet inte ville ha de ogjorda (trots att jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle få så många). Det jag mest saknar är, precis som du tar upp, stöd och positiv bekräftelse. Någon som finns där och visar empati när det är jobbigt och som säger att man är bra. Det är ju inte bara barn som har behov av att bli bekräftade, det behöver vi vuxna också om vi ska må bra och som ensamstående får man ofta alldeles för lite av det.
Men det är bättre att vara ensamstående än att leva i en dålig relation tycker jag. När jag levde ihop med mina barns pappa fick jag inte heller någon positiv bekräftelse, men däremot gott om negativ sådan. Jag drog i stort less hela lasset då också och fick dessutom stå ut med att hela tiden få kritik för allt mellan himmel och jord. Då mådde jag verkligen jättedåligt.
Jag kan ibland längta efter en ny relation men för det mesta känner jag att jag inte har ork till det. Jag orkar inte ha en till persons behov att ta hänsyn till. Det är nog lika bra, för det är nog inte många som är så sugna på att ge sig in i en relation med någon som är själv med fyra barn.
Kram och lycka till!


Svar: Tack ska du ha för att du skriver och delar ❤️ det låter ändå bra att du tagit dig ur den relationen. Jag hoppas du, trots fyra barn och allt det jobb det innebär, får uppleva kärlek och uppskattning någon dag! Kramar!
Elin Engdahl

#6 - - Det fixar sig kanske:

Det är tungt att vara ensam i livet ibland. Och tungt i stunder när man är ensam i livet med barn.

Svar: Ja så är det verkligen!
Elin Engdahl

#7 - - Hanna Karlsson:

Skickar en stor, varm kram!

Svar: Tack ska du ha! Kram
Elin Engdahl

#8 - - Anonym:

Du är en fantastik mamma till ditt lilla barn Glöm inte det Du är värdefull. Du kommer finna kärleken Ta den tid du behöver nu med din fina dotter. Lycka till ! Ps, be om hjälp när det är som svårast
har du inge föräldrar i närheten, eller en bästa kompis som kan hjälpa till?
Kram ta hand om er

Svar: Tack snälla du! Jo jag har värdefull hjälp från både familj och vänner ❤️ kram
Elin Engdahl

Liknande inlägg

Till top