You give me fever

Bebis, Familj & vänner / bebis, blogg.se, blogg.se-priset 2017, ensamstående, familjeliv, feber, fever, förkyld, förkylda, mamma, sjuka, sjukstuga, starkare, årets familjebloggare / Permalink / 1
Igår kväll bröt feber ut i min kropp. Jag hade fått halsont natten innan men tuffat på hela gårdagen och sen på kvällen började jag frysa in i märgen.

Jag tror kanske Idun, som visserligen varit förkyld en längre tid nu, drabbades av lite feber också. Jag försökte få henne att sova så jag kunde gå och duscha då jag hade så ont i kroppen av febern. Jag lyckades till slut få till att duscha i några minuter och det var rena rama himmelriket. Efter det la jag mig bredvid Idun runt 22-tiden och sedan sov vi till nio imorse med lite vakentid på natten från och till. Men så skönt att vi kunde vila. Jag låg under täcket och skakade ända fram till det skiftade över till att jag svettades istället. Det är SÅ tungt att ta hand om någon annan först och främst när jag skulle behöva ta hand om mig själv en stund. Men det är skönt att det känns som hon fattade att hennes mamma behövde sova i alla fall. ❤️

(null)

Den här bilden tog Iduns pappa på mig i somras och det syns så tydligt på mig att jag är så trött, förstörd och ledsen. Ibland kan jag känna som att om någon skulle finnas här och avlasta mig så tror jag att jag antingen skulle sova flera dagar i sträck alternativt att jag skulle drabbas av utmattning. För jag håller upp, men ibland känns det omänskligt hur mycket jag gör ensam. Jag är innerligt tacksam för familj och vänner. Mina föräldrar alltså, vilka jäkla guldkorn till människor. Ställer upp som de alltid gjort hela mitt liv utan minsta som helst "whats in it for us?" och det är den synen jag har av familj. Vi kan bråka men vi skulle aldrig lämna varandra i sticket. Vi finns för varandra! 

Den här tiden (på bilden) pratades det fortfarande om gemensamma semestrar och familjebestyr. Det hade inte skjunkit in, vad som egentligen hänt. Jag kan fortfarande stanna upp och känna att allt känns så oerhört overkligt. Att jag inte känner igen personen jag spenderat de senaste sju åren med. Det är svårt. Jag försöker fokusera på att acceptera läget och inte tänka så mycket på det som var utan på det som är och det som kan bli. I längden vet jag att det är jag som går starkast ur det här, det tycker jag redan nu faktiskt. Jag känner mig nästan overkligt stark. 

Nej nu feberyrar jag kanske lite. Ska försöka få i oss lunch och sen ta en långsam promenad med Lisa och Astrid. We have some catchin’ up to do! 


❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Jag är finalist i kategorin Årets familjebloggare i blogg.se-priset 2017. Det skulle betyda så oerhört mycket om du ville lägga din röst på mig. Tack för allt stöd och pepp! Röstningen pågår till och med 5/12. RÖSTA HÄR!  

#1 - - Ronja:

aldrig kul med feber! krya på er!

Svar: Tack så mycket!
Elin Engdahl

Liknande inlägg

Till top