It woke me up right after two

Livet, Om mig / Metoo, inte ensam, kärlek, respekt, sexuella övergrepp, starka tillsammans, trakasserier, våldtäkt / Permalink / 1

I natt när jag vaknade och insåg att jag delat med mig av ett av mitt livs tyngsta händelser drabbades jag av ångest. Det är så otroligt blottande på ett sätt som jag alltid varit rädd för. Jag tror jag har varit rädd för att berätta för att jag inte velat att folk ska se på mig annorlunda. Men sen lugnade jag mig och tyckte det kändes bra att jag har delat med mig av min historia.


Detta var alltså elva år sedan det här hände och jag bär det med mig i livet. Jag tänker inte på det varje dag men det har präglat mig. Det är svårt att förklara hur jag tänkt med att folk ska veta. Jag har inte varit bekväm i att känna som att det är synd om mig. Självklart är det synd att det har hänt mig och det är synd om alla oss som drabbats och drabbas varje dag, men jag har inte velat att det ska definiera mig. 

Däremot har jag känt att jag vill dela med mig för att prata om hur man kan ta sig vidare och må bra igen. Jag har velat berätta så att andra inte ska känna sig ensamma. För det har jag gjort ibland, känt mig ensam, fastän att jag VET att så är verkligen inte fallet. Långt ifrån. 

Det är samma sak nu när jag blivit ensamstående mamma så tidigt i mitt barns liv. Jag har känt ett starkt behov av att hitta andra i liknande sits. Att få stöd av andra som också blivit lämnade. Jag har sökt mig till forum där jag har kunnat samtala med andra mammor i liknande sits. Det är så himla sorgligt hur många som går igenom liknande som jag har gjort, men det är en enorm lättnad att inte känna sig ensam. För det har jag återigen verkligen gjort. Men när jag hittade forumet och började skriva av mig med andra som förstod mig mådde jag mycket bättre. Det är en sak att prata med vänner och familj (vilket också är fantastiskt, jag älskar er alla som ställt upp för mig) och en helt annan sak att prata med de som förstår hur man känner och det man går igenom. Så det var i grund och botten därför som jag igår bestämde mig för att NU delar jag med mig i hopp om att fler inte ska känna sig ensamma. Och jag vågade göra det tack vare den här vågen som kom som en tsunami och totalt sköljde över oss med alla som utsatts för sexuella trakasserier. Det blev som en sfär som gjorde att jag kände mig trygg att berätta. Jag är inte ensam! Det är hemskt men tillsammans kan vi, lite klyschigt, stärka varandra! 

All kärlek ❤️❤️❤️ TACK för att ni delar! 


#1 - - Stina:

❤️❤️❤️

Svar: ❤️😘
Elin Engdahl

Liknande inlägg

Till top