Terrordåd och brott

Familj & vänner, Livet / april, drottninggatan, glädje, livet, livskris, ljus, sorg, svårt, terror, terrordåd, terrordådet / Permalink / 0
Läste precis mitt inlägg som jag skrev efter terrordådet förra året. Stockholm i mitt hjärta heter det om ni vill läsa det, finns i arkivet under april 2017. 

Jag skrev om rädslor och hur jag själv varit rädd mycket efter att jag blivit utsatt för brott när jag var 18 år. Jag hade inte berättat då om våldtäkten jag utsattes för som jag nu är helt öppen med efter #metoo. Jag vågade inte berätta det för vem som helst men med den #-vågen kom en trygghet i att våga öppna mig om det som jag utsatts för. Det var den händelsen jag skrev om förra året när jag beskrev att jag inte ville låta den krisen definiera mig och att ett behov att bli stark i mig själv växte fram. I inlägget skrev jag så här:  När jag flyttade till Växjö var detta en styrkepunkt för mig. Jag behövde stå på egna ben, komma iväg och våga. Annars skulle jag nog förevigt klinga mig fast vid trygghet som kunde tas ifrån mig i form av människor. Det var bättre att jag blev stark på egen hand, i mig själv. För i slutänden finns bara jag. När allt kommer till kritan är det bara jag själv som garanterat aldrig kommer överge mig själv. Därför har jag fortsatt utmana mig själv, vågat ta vägar till det okända bara för att stärka mig själv. 

Det är lustigt att jag skriver så. Här står jag nu och har till synes bara mig själv att förlita mig på. Jag övergavs av den jag älskade och jag behövde vara stark på egen hand igen. Det stämmer att man bör vara stark i sig själv och inte lägga hela sin trygghet i händerna på någon annan. Jag är glad att jag har en stark punkt i kärnan av mig själv. Men det betyder inte att man måste klara allt själv. Det betyder inte att man inte behöver dela sitt liv, sina känslor och rädslor med någon annan. Jag önskar att dela livet med någon och jag har fått otroligt mycket stöd från min omgivning under hela året. Tack vare er och mig själv har jag tagit mig igenom det här svåra året. Att det här är min andra stora livskris gör nog att jag hanterat allt med perspektiv och insikt snabbare än om det hade varit min första. Jag har alltid utmanat mig själv och haft målbilder för mig själv när det varit tufft. Som jag skrev angående terrordådet så bör man inte bli rädd för att fortsätta leva. Det gäller vid alla typer av kriser. Och ni ska veta att gud vad jag vill leva! Uppleva. Så mycket. Livet är tufft men min tro är att se det fina i det ändå. Se vad jag defacto har och inte fokusera så mycket på vad jag inte har. Det gör jag ju också, men försöker att inte fastna i det. Det är svårt att ha insikt till en början av en kris, det tar tid. Det får ta tid och man får sörja och man får gå tillbaka och vara ledsen. Det får ta den tid det tar. Jag vet sedan våldtäkten att man aldrig glömmer som man kanske tror och hoppas att man ska göra. Det gör ingenting, ärret får sitta där. Det måste inte försvinna. Det sitter ett ärr och påminner och som gör mig till den jag är. 

Jag sitter och tittar på nyhetsmorgon och Peter Jöback pratar om sin historia och att vi alla bär en mask/en historia. Ska vi välja mörkret eller ljuset i det vi upplevt? Jag hoppas att de drabbade från terrordådet vågar se ljuset i det otroligt svåra och tunga! Det är nog svårt nu, men kanske finns det glimtar redan som kan komma igenom. Skickar en tanke till alla som går igenom något tufft!

Vet ni vad jag ska göra snart? Springa för tredje gången denna vecka! 💪🏼 Motivationen för nya utmaningar är högst levande. 


Liknande inlägg

Till top