Happy sparks

I huvudet på Elin, Livet / flum, glad, glitter, glitterkorn, glittra, happy, livet, negativitet, optimism, positiv, själen, sparks / Permalink / 2
Glada små glitterkorn dyker upp med jämna mellanrum och jag tänker ta till mig dem och plantera dem i själen. 

Jag tänker låta dem överväga livets negativa.

När ett glitterkorn glittrat färdigt kommer ett nytt, var så säker. Ibland kan det kännas som att du bara vill hålla fast vid kornet och hoppas det utvecklas till en glitterbomb, men även om det så slutar glimmra en stund så gör det ingenting. Det kommer tillbaka någon annan gång med en ny upplevelse. 

Okej, flum deluxe! Men ibland tror jag förväntningarna på hur man vill att saker ska bli gör att man totalt tappar grepp och hopp om det inte blir som man tänkt sig. Gör ni ofta upp drömscenarior i ert huvud? Jag är expert på det. Och jag gillar att leva i min värld med movie-moments, men det kan också göra att jag lätt blir besviken när det inte går som jag drömt om. Men nu blir jag inte det på samma sätt längre för jag vet liksom att flera härliga movie-moments kommer. Nu tycker jag att det är spännande att se vad som händer oavsett vad som händer. Jag gillar att få nya erfarenheter och jag tänker inte ta livet för allvarligt. 

Jag vet inte vad som hänt med mitt inre efter allt jag varit med om, men på något sätt har jag blivit mer optimistisk. Jag har inte plats för att älta länge. Jag har inte energi för att lägga tankeverksamhet på negativitet. Jag försöker ha perspektiv och distans till saker så mycket det bara går. Jag känner hur jag växer som person, hur jag blir mer och mer säker på vem jag är. Och vet ni vad? Jag gillar mig själv! Jag tänker låta den här tjejen vara som hon är.

(null)


Bubblor och pizza

Familj & vänner / bubblor, idun, middag, moffi, morfar, pappa, pizza, utgång, vänner / Permalink / 1
Igår blev det häng med Stina och Karro med bubblor och pizza!

Vi hade bokat bord på restaurang men avbokade då vi hade för trevligt hemma hos Karro! Sedan blev det utgång också. Det blev sent och jag har inte sovit sådär supermycket! Hoppas kunna ta igen det i natt!

(null)

Idun och jag var hos pappa igår och fikade. Sen tog vi en promenad tillsammans i solen. Det har varit en skön och bra helg! 

Sveket mot mig själv

I huvudet på Elin / ensamstående, jag, kärlek, mamma, nedvärdera, om mig, respektera sig själv, självkärlek, självrespekt, stark, svag, svek, sviken, värde, värdefull, älska sig själv / Permalink / 2
Livet går vidare, så är det verkligen. Även om jag alltid kommer minnas sorgen, smärtan... så vet jag att det finns mycket mer, härligare saker kvar att uppleva och det ser jag fram emot.

Ett av de jobbigaste minnena är när jag märkte en förändring i min sambos blick. Idun var bara någon vecka gammal. Jag var helt slut i kroppen, jag hade haft världens eftervärkar, känslorna svajade, det gjorde ont att amma. Det var mycket. Det var inte stabilt. Och så såg jag den där blicken och jag kände en klump i magen. Jag frågade något om det och fick inte det svar jag hade hoppats på, att jag bara inbillade mig. Jag fick veta att det inte fanns några kärlekskänslor gentemot mig längre. Jag trodde det var något skämt. Jag tänkte i alla fall inte att det innebar att det skulle ta slut. Jag tänkte att det är väl helt normalt att känslorna ändras efter man fått barn. Att det snart vänder. 

Det gjorde det inte. Lite mer än en vecka efter gjorde han slag i saken och valde att lämna. Känslan var att det var något fel på mig som hade så svajiga känslor, som ännu inte orkade gå långa promenader, som fick ont av att amma. Att jag var svag. Att jag inte var som andra kvinnor som orkade och var lyckliga direkt efter förlossning. Det var något fel på mig. Jag var förändrad, min kropp var förändrad. Det måste bero på det, tänkte jag. Jag beställde nya kläder, sminkade mig, rakade benen. Jag vet givetvis i efterhand att det inte berodde på mig. Men då trodde jag det. Att jag inte var tillräckligt kvinnlig, husmorsaktig. (Alltså, thank god att jag inte är en 50’s housewife, men jag trodde ändå på något vis att det var jag som var problemet.) För mig kom det som en blixt från en klar himmel. Jag var så glad och lycklig i vårt förhållande och kände mig så tillfreds. Från en dag till en annan slutade vi ta på varandra, det var inget som skett över en lång tid som man kan höra från svajiga förhållanden. Att de inte varit intima på länge eller inte sagt att de älskar varandra längre. Från en dag till en annan ändrades vårt förhållande. Från hans sida hade han varit frånvarande en längre tid, men inte visat det. Och ungefär ett halvår efter att han lämnade fick jag den verkliga anledningen. Gräset på andra sidan staketet. Man kan tänka att det måste varit det värsta att få reda på hur det verkligen låg till. Det var det inte. Det värsta var att jag då insåg hur jag behandlat mig själv. Hur jag beskyllt mig själv. Men jag hade inte gjort något fel även om det alltid finns plats för reflektion av förbättringsområden. Det fanns någon annan och hur sårad jag än är över det så är jag också lättad att det inte berodde på mig.

Livet efter dig. Nu har det gått över nio månader och på något sätt känns det som flera år. Jag känner mig stabilare. Klarsynt. Jag känner mig stark och värdefull. Jag har sett till det. Jag har vårdat min relation till mig själv nu och insett att jag är så bra som jag är. Jag är värd så himla mycket. Jag är förtusan ett kap! ❤️ Det jobbigaste har varit sveket, men det allra, allra värsta har varit hur JAG behandlat mig själv efteråt och jag hoppas att jag aldrig mer ska nedvärdera mig själv igen på det sättet. 

Note to self: Glöm aldrig ditt egna värde! 


Till top