Veckan utan Idun

I huvudet på Elin, Livet / barn, bebis, ensamstående mamma, mamma, varannan vecka / Permalink / 3
Det var första gången jag var en hel vecka från Idun. Det kändes onaturligt och mitt normala driv där jag bara tuffar på i vetskapen att jag snart ser henne igen förbyttes mot känslor av maktlöshet.

Jag har under varannan vecka hittills bett om att bryta in på pappaveckorna så jag får träffa henne och det har i alla fall känts bättre. En vecka är sådan oerhört lång tid för ett så litet barn. Och nu när hon varit utomlands och jag inte fått några meddelanden om hur hon har det och vad hon gör om jag inte bett om det själv har jag känt mig helt förkrossad. Det är en ny sorts fas som kommit alldeles för tidigt.  Tårarna har runnit lite då och då under veckan. Ibland i tysthet bakom skärmen på jobbet, ibland hemma när jag lagat mat eller lyssnat på musik. Att inte veta vad ens barn gör, vem ens barn är med, vem som tröstar henne eller nattar henne. Det sliter en sönder och samman. 

När vi återsåg varandra var det lite som att hon var chockad först och inte förstod att det var jag. Hon tittade länge på mig och pekade på allt möjligt för att sedan stirra på mig igen. Sen under hela kvällen kunde hon få syn på mig och komma och krama mig och sitta helt stilla i min famn i långa perioder. Jag bara lät tårarna rinna när vi omfamnade varandra. Jag vet att hon kanske inte förstår fullt ut men jag berättade för henne att även om hon inte ser mig så finns jag alltid kvar. Liten eller ej, någon gång måste jag ju börja berätta det så att hon vet och förstår att jag inte försvinner mer än ur hennes synfält. Det är svårt med ett litet barn och det är inte lätt att förstå för henne. 

Det finns en rädsla inom mig att hon ska bli skadad på insidan på något sätt. Det kanske låter löjligt utifrån men jag är rädd att hon ska få men. Känslor av övergivnad som etsar sig fast hos henne. Hur kan jag förebygga det? Vad kan jag göra för att hon ska känna sig älskad och att hon inte är övergiven? Hon är aldrig övergiven, hon har bara tid med båda sina föräldrar. Jag vet att det låter dramatiskt när jag beskriver min upplevelse och det är det på sätt och vis, men jag vill kunna bagatellisera det lite för Idun. Det här är oerhört svårt för mig, och det är min upplevelse jag delar med mig av, men jag önskar så för hennes skull att det inte kommer kännas så märkvärdigt i framtiden att dela upp sin tid med oss. Som "tur" är, är inte delat boende något ovanligt i vårt samhälle och hon kommer inte vara ensam om att ha det så här. Det är i alla fall en tröst. 

Något som ÄR svårt i det här är att skilja på mina känslor och hennes känslor. Det är ju just för att hon inte är så gammal. Det blir annat sedan när hon är stor nog att berätta själv vad hon känner. Nu finns det ju dock vetenskaplig fakta på att så här små barn inte gynnas av varannan vecka, men jag försöker göra det så bra och milt som möjligt för henne.

Vi har haft en superhärlig helg med mormor och morfar. Vi har träffat Astrid och co och badat och vi har grillat och varit på utflykt. Nu har jag tankat energi och kärlek! 

(null)

(null)

(null)





Do svidaniya

Familj & vänner / Permalink / 2
Jag har ångest denna morgon. Av flera anledningar. Men en sak är att jag fick mitt första mejl för sommaren med ord som "snart" och "höst" i rubriken. 

Det vill man ju inte tänka på än. Det är fortfarande sommar och det är en mycket härlig sommar med stora kontraster från förra året. När jag tänker på förra årets sommar så kan jag undra vad alla andra gjorde. Var ni på semester? Åkte på weekends? Gick ni på konserter? Jag minns inte att någon av mina vänner gjorde något men jag frågade kanske inte heller? Jag levde nog i min egna lilla värld. Jag var med min lilla bebis och tog en dag i taget. Ibland fick jag gå ner till att ta en timme i taget. Jag har lite svårt att förstå magnituden av det jag gått igenom men också att jag klarade det. Tiden har gått samtidigt som jag verkligen insupit allt jag kan av Idun. Jordens finaste människa.

Idun är iväg till Danmark som jag fick veta väldigt hastigt och det är väl egentligen den stora ångestorsaken denna morgon. Att hon är så långt ifrån mig. Jävlar. Jag tror aldrig jag haft så ont i hjärtat tidigare. Man vet inte att känslor som är så stora existerar förrän man får barn. 

(null)

Hon är den ljuvligaste! Och jag försöker lita på att hon har det bra.

När jag inte har Idun får jag passa på att hitta på saker. Minns ni förra året att jag fick biljetter till Ed Sheeran av Moa? Det var i onsdags! Vi körde till Göteborg och gick på konsert på Ullevi. Det var magiskt! Som jag sett fram emot den resan. Från förra året har jag fantiserat om den stunden och jag blev inte besviken. 

(null)
Där borta är han! Haha. Men vi satt faktiskt riktigt bra. Vi slapp också solen i fejset vilket var skönt. 

Nu ska jag ta mig igenom veckan utan Idun! ❤️

VM

Familj & vänner, Utbildning/jobb / fotboll, jobb, kollegor, roligt, sverige, vm / Permalink / 2
Vad roligt det är nu med all VM-yra! Det har varit intensivt på sistone och jag har hängt med kollegor och tittat på matcherna. Jag tänker att snart är VM slut så då får vi passa på nu att ha roligt så länge vi bara kan. 

Vår chef har till och med sett till att vi får gå redan en halvtimme innan matchstart. Hur schysst? Världens bästa jobb alltså! 

Det finns en längtan i min kropp om att uppleva nya saker och att lära mig nya saker. Nu lär jag mig väldigt mycket nytt, men mycket vill ha mer och jag har börjar fundera på nästa utmaning. Ska jag plocka ner gitarren och lära mig spela en gång för alla? Dags att hämta ner den från vinden och damma av den! 

(null)

Med min numera föredetta kollega, Anna! 
Till top