Jag ger upp

Livet / bebis, ensamstående, förkyld, förkylning, livet, magsjuk, magsjuka, mamma, orättvist, svårt, tufft / Permalink / 1
Ibland känner jag bara: Livet, jag ger upp på dig! Ge mig bara ett fucking break någon gång.

Jag är tuff och jag vet att jag kan. Men Livet, vad gör jag för fel? Hur mycket skit ska jag behöva ta? Det senaste året har varit så sjukt tufft. Från att föda ett barn med konstanta värkar, till att bli lämnad på min födelsedag två veckor senare av min bästa vän och kärlek, till att uppleva ytterligare hjärtskärande svek sju månader senare, till att söka jobb och vänta på svar och hinna med intervjuer, till att bli orättvist behandlad på de mest frustrerande sätten och så nu som grädde på moset så har Idun åkt på magsjuka deluxe och jag förkylning deluxe. Jag avskyr att klaga och att känna mig svag och värdelös men kom igen nu Livet! Vänd! Jag har tålamod, jag har rätt mindset men allt hänger på en skör tråd just nu. Och självklart hjälper det inte att vara sjuk!

Idag har jag varit utan bebis fastklistrad på mig i max en halvtimme totalt. Resten av tiden: sova på mamma! Jag accepterade det tidigt men när jag samtidigt måste fixa med förnödenheter till henne så att hon överlever så är det svårt. Jag sätter ner henne och hon skriker lungorna av sig. Vi har båda feber och när jag klädde på henne förut rann svetten i pannan på mig. Hon har 39,5.

Det hela började med att hon var lös i magen hela dagen igår men jag trodde det kanske hade med tänder att göra. Men när hon på kvällen druckit klart sin välling och höll på att somna så kräktes hon i sin mun och över hela sig själv samt på mig. I vilken ände skulle jag börja? Det droppade på golvet på väg till badrummet. Jag tog av hennes kläder och tvättade av henne. Hon ville sova och skrek. Jag fick skynda mig. Hon skakade och var ledsen. Jag fick inte släppa ner henne och fick ta henne på höften medan jag la ner handdukar i hennes säng. Sedan satte jag mig och vaggade henne till sömns och la ner henne. När jag sen skulle gå och lägga mig någon timme senare hittade jag henne nerspydd i sin säng. Tur att jag lagt dit handdukar! Stackarn hade kräks överallt, på ögonlocken, i håret. Överallt. Hela kudden hon låg på var täckt. Ja, ni förstår ju vilket jobb som väntade. När jag vaggat en ren och torr bebis till sömns igen googlade jag på hemgjord vätskeersättning som jag fixade ihop och pytsade i henne innan jag började städa. Jag gav ersättningen enligt instruktioner från nätet var femte minut och kände samtidigt hur jag själv blev sämre i min förkylning. 

Phew! Tufft är bara förnamnet. Att ta hand om magsjuk bebis samtidigt som jag själv är sjuk är brutalt. Så självklart är jag extra svag och orkeslös idag. Yttre faktorer av stress hjälper inte heller. Så please Livet, nu skärper du till dig! Tack! Amen! 

#1 - - mylle:

Lider med er <3 kämpa på!

Svar: ❤️
Elin Engdahl

Liknande inlägg

Till top