Retreat på landet

Livet / barn, bebis, ensamstående, livet, mamma, press, retreat, stress, tiden, trött / Permalink / 0
När jag tittar i kalendern och inser att det snart är mitten av maj så häpnar jag. 

Snart är vi i mitten av 2018. Hur har det gått till? I mitt huvud är jag inte i maj än. Jag är kanske i mars. Jag kommer ihåg på nyårsafton hur jag tänkte på något jag skulle göra i april och tänkte då att det var alldeles för långt fram. Men det har inte gått långsamt. Det har gått så sjukt fort. 

Jag tittar på favoritträdet utanför fönstret och ser att det håller på att grönskas och få nytt liv. Idun är hos sin pappa till måndag efter jobbet och jag saknar henne hela tiden, men oj vad jag märker att jag behövde en kväll, natt och morgon för mig själv utan en tid att passa för när hon kommer hem. Jag ställde ingen klocka till imorse. Jag slocknade 23 och vaknade 09.30 och jag känner mig fortfarande helt sjukt trött. Någon helg framöver så ska jag planera in tid på landet någonstans där jag ska vara och bara ta det lugnt. En liten retreat. Jag har kämpat på som bara den det senaste året med enormt mycket påfrestningar, press och stress och jag har klarat det. Men det är inte konstigt att jag är trött. Jag har fortfarande pusselbitar som inte är på plats, som med boende tillexempel (men som är på väg att fixa sig) men det känns ändå som att jag börjar komma i ordning och det är så otroligt skönt.

(null)

Lugnet, för dig och för mig. 💖

Liknande inlägg

Till top