Hon kan så mycket

Allmänt, Bebis / Permalink / 2
Jag är så himla stolt över min dotter. Hon överraskar mig varje dag med att kunna nya saker och jag blir så häpen över hennes utveckling. 

Hon pratar så himla mycket, nynnar och sjunger med i låtar. Igår frågade jag henne: "kan du räkna Idun?" Och hon började räkna med mig. "Ee, tååå, tee, yya, fee, seeess". Hon är knappa 1,5 år gammal. Jag tycker hon är helt makalös. Och så säger hon "mommo, mohaa (morfar), mamma" hela tiden. Från att hon vaknar till att hon lägger sig typ. Härom veckan satt vi och tittade på bilder från Spanien från förra året och så var det en bild på henne och hennes mormor. Sedan bytte jag bild och det var en bild på bara Idun. Då pekade hon på skärmen och sa: "nää, va ä min mommo??" Haha. Jag blir så full i skratt och så förvånad över hur mycket hon kan.

En annan grej hon gör mer och mer är att hjälpa till här hemma. Står jag och plockar ur diskmaskinen, ja då står hon där och lyfter ur och ger till mig. När bullen var slut och det bara låg ett papper kvar och jag sa "bullen är slut, nu är det bara skräp kvar" då gick hon och slängde skräpet i papperskorgen i köket. På eget bevåg. Min hjälpsamma lilla raring. Ibland vill man ju inte ha hjälp eftersom det tenderar att gå långsammare, men det är ju guld att hon vill hjälpa till också. Det lär ju vara en fas som går över när hon inser att det finns roligare saker att göra än att hjälpa mamma i hushållet ;) 

Och veckorna springer iväg som vanligt. Det blev en snabb uppdatering denna gången. Det är min vecka så nu njuter jag till fullo av min lilla tjej. 

(null)


1000-bitars pussel

I huvudet på Elin, Livet / att göra, ensamstående, jobb, kärlek, livet, livspusslet, mamma, måsten, pussel, pusslet, vardag, vardagspusslet / Permalink / 0
Finns det något tråkigare än att höra (och säga själv för den delen) "det är så svårt att få ihop vardagspusslet"? 

Men det är sant. Hur kunde vi människor göra det så svårt för oss i en värld där allt ska vara enkelt? Med allting som vi ska ha, hinna och känna, carpe diem och vara i nuet, resa, jobba, ha familj, träffa vänner. Träffa kärlek. Byta bank, skaffa aktier, spara, tänka på pensionen, tänka på miljön, panta och sortera. Laga nyttigt, träna, leka med barnen, ha egentid. Listan kan bli längre. Mycket längre. Allt ska hinnas med så visst är det inte konstigt att något faller ur och inte prioriteras? Det måste det ju för med endast 24 timmar på ett dygn där du helst vill "hinna med åtta timmars sömn" också för att annars är du "inte människa" är det omöjligt att hinna allt. Plus att jobbet tar upp åtta av dem 24 timmarna också. 8+8= 16. 24-16=8. Så på åtta timmar till ska man alltså hinna allt annat.

"Jag har slarvat så mycket med träningen på sistone" eller "det var längesen vi sågs, ja tiden går så sjukt fort". Jag säger sådana saker hela tiden. Som en repad skiva. Ändå tycker jag man lyckas ganska bra med livet att få ihop det och för det borde vi alla ge oss en klapp på axeln. Jag önskar SÅ ibland att dygnet bestod av några fler timmar men you gotta work with what you got och med det sagt så gör vi ju bara så gott vi kan.

Jag känner att jag återkommer till det väldigt ofta men jag skriver ju för min egen skull och det är något som jag behöver höra själv ;) 

(null)

(null)

(null)

Bara några små glimtar av vad mitt pussel bestått av på sistone. Babyshower för bästis Moa samt promenad i dimma med Lisa. 

Nu ska jag börja läsa en bok till kulturklubben som jag vill hinna vara med i ;) Bara en av alla prioriteringar jag har.

Ta hand om er och god natt! 

Till top