Hon kan så mycket

Allmänt, Bebis / Permalink / 2
Jag är så himla stolt över min dotter. Hon överraskar mig varje dag med att kunna nya saker och jag blir så häpen över hennes utveckling. 

Hon pratar så himla mycket, nynnar och sjunger med i låtar. Igår frågade jag henne: "kan du räkna Idun?" Och hon började räkna med mig. "Ee, tååå, tee, yya, fee, seeess". Hon är knappa 1,5 år gammal. Jag tycker hon är helt makalös. Och så säger hon "mommo, mohaa (morfar), mamma" hela tiden. Från att hon vaknar till att hon lägger sig typ. Härom veckan satt vi och tittade på bilder från Spanien från förra året och så var det en bild på henne och hennes mormor. Sedan bytte jag bild och det var en bild på bara Idun. Då pekade hon på skärmen och sa: "nää, va ä min mommo??" Haha. Jag blir så full i skratt och så förvånad över hur mycket hon kan.

En annan grej hon gör mer och mer är att hjälpa till här hemma. Står jag och plockar ur diskmaskinen, ja då står hon där och lyfter ur och ger till mig. När bullen var slut och det bara låg ett papper kvar och jag sa "bullen är slut, nu är det bara skräp kvar" då gick hon och slängde skräpet i papperskorgen i köket. På eget bevåg. Min hjälpsamma lilla raring. Ibland vill man ju inte ha hjälp eftersom det tenderar att gå långsammare, men det är ju guld att hon vill hjälpa till också. Det lär ju vara en fas som går över när hon inser att det finns roligare saker att göra än att hjälpa mamma i hushållet ;) 

Och veckorna springer iväg som vanligt. Det blev en snabb uppdatering denna gången. Det är min vecka så nu njuter jag till fullo av min lilla tjej. 

(null)


Att vara otillräcklig

Allmänt, I huvudet på Elin, Livet / Permalink / 1
Det är oundvikligt. Att vara otillräcklig som förälder. Eller som människa över huvud taget.

När jag skriver det här rullar tårarna ner på mina kinder. Jag känner inte sinnesro och frid i själen. Ibland känns det som att vad jag än gör så gör jag fel. Jag försöker vara ur vägen och jag försöker jobba snabbare. Så fort jag rättar in mig och följer med kommer det något nytt där allt är mitt fel eller något jag gör eller inte gör är fel. 

Jag är så oerhört trött och utmattad. Det har varit ett slitsamt år med enormt mycket stress. Ibland har jag känt som att jag är på kanten till att falla ihop och inte resa mig igen. Bara ligga i en hög som en trasig klump. Men sen påminner jag mig om att det är inte jag. Jag är inte den som ger upp. Jag måste fortsätta orka. För Iduns skull. För min skull. 

I fredags när vi sa hej då ville hon inte släppa mig. Hon höll krampaktigt fast mig med sina små händer och grät. Jag som brukar hålla mig från att gråta insåg då att jag inte får krama henne senare under dagen eftersom det var byte till pappavecka efter förskolan. Då kunde jag inte hålla tillbaka utan började också gråta. En hel vecka utan min fina unge. Fan också! 

Jag är otillräcklig som mamma. Jag är otillräcklig som människa. Jag tror det är fel att tänka "sen när det här är löst, då kommer det bli så mycket bättre" utan jag tror verkligen på att försöka hitta lycka i kaoset. Att veta med sig att livet är tufft och kommer fortsätta vara det från och till. Även fast jag är otillräcklig måste jag uppskatta och njuta av de bra stunderna. Det som är svårt är att alltid ha en touch av ångest som ligger latent och kan triggas närsom under dagen. Då blir det som att när man är lycklig, smyger den lilla ångestdjävulen och bara "vänta nu, är du lycklig? Då ska jag påminna dig om att du har olösta bekymmer i ditt liv, hahaha." Det är väl så med livet antar jag. Det är en jävla balansgång.

Efter en ledsen morgon i fredags där jag grät ut på vägen till jobbet och på jobbet (jag kunde inte hålla tillbaka så jag grät när jag cyklade och då syntes ju det på jobbet att jag gråtit så då grät jag lite till) fick jag världens bästa uppbackning av kollegorna. Med nästan hela styrkan sjuka eller lediga skulle det bli en fullspäckad dag. Vi köttade på hela dagen och två av mina kollegor åkte och köpte massa snacks till mig och ställde på mitt skrivbord. Så himla rart ändå att mitt i allt livskaos kommer världens bästa jobb och piggar upp. Vilket dream team! 

Så. Jag är otillräcklig, jag vet. Men jag gör mitt bästa och jag är inte mer än människa. Det är inte du heller. Men du gör också ditt bästa, eller hur? 

(null)

Ps. Jag var hos frissan i lördags och känner mig fräsch i barret. Ds. 


Perfect for you

Allmänt, Bebis, I huvudet på Elin / barn, bebis, dagis, ensamstående, föris, förskola, hur gör andra, jobba, långa dagar, mamma / Permalink / 0
Rachel Platten - Perfect for you <- favvosång just nu. Gillar att cykla till den.

Jobbet flyter på och jag lär mig mer och mer för varje dag. Det är så roligt att lära sig nya saker alltså. I love it!

Idag har jag jobbat heldag 8.30-17.00 och tiden har bara flygit förbi. Det fick mig dock att tänka på hur det ska bli när Idun börjar på förskolan. Jag åker hemifrån kl 08 på morgonen och är inte hemma igen förrän 17.30. Ska hon alltså gå på förskolan från typ 07.45-17.30? Ska hon gå på förskolan i nästan nio timmar om dagen? Usch stackars liten. Jag blir alldeles gråtfärdig. Det är ju såå lång tid för ett så litet barn. Hon är bara 1,5 år då. Hur gör folk egentligen? Är det någon som sitter inne på bra tips? 

(null)

Mitt lilla gryn ❤️
Till top