Att vara otillräcklig

Allmänt, I huvudet på Elin, Livet / Permalink / 1
Det är oundvikligt. Att vara otillräcklig som förälder. Eller som människa över huvud taget.

När jag skriver det här rullar tårarna ner på mina kinder. Jag känner inte sinnesro och frid i själen. Ibland känns det som att vad jag än gör så gör jag fel. Jag försöker vara ur vägen och jag försöker jobba snabbare. Så fort jag rättar in mig och följer med kommer det något nytt där allt är mitt fel eller något jag gör eller inte gör är fel. 

Jag är så oerhört trött och utmattad. Det har varit ett slitsamt år med enormt mycket stress. Ibland har jag känt som att jag är på kanten till att falla ihop och inte resa mig igen. Bara ligga i en hög som en trasig klump. Men sen påminner jag mig om att det är inte jag. Jag är inte den som ger upp. Jag måste fortsätta orka. För Iduns skull. För min skull. 

I fredags när vi sa hej då ville hon inte släppa mig. Hon höll krampaktigt fast mig med sina små händer och grät. Jag som brukar hålla mig från att gråta insåg då att jag inte får krama henne senare under dagen eftersom det var byte till pappavecka efter förskolan. Då kunde jag inte hålla tillbaka utan började också gråta. En hel vecka utan min fina unge. Fan också! 

Jag är otillräcklig som mamma. Jag är otillräcklig som människa. Jag tror det är fel att tänka "sen när det här är löst, då kommer det bli så mycket bättre" utan jag tror verkligen på att försöka hitta lycka i kaoset. Att veta med sig att livet är tufft och kommer fortsätta vara det från och till. Även fast jag är otillräcklig måste jag uppskatta och njuta av de bra stunderna. Det som är svårt är att alltid ha en touch av ångest som ligger latent och kan triggas närsom under dagen. Då blir det som att när man är lycklig, smyger den lilla ångestdjävulen och bara "vänta nu, är du lycklig? Då ska jag påminna dig om att du har olösta bekymmer i ditt liv, hahaha." Det är väl så med livet antar jag. Det är en jävla balansgång.

Efter en ledsen morgon i fredags där jag grät ut på vägen till jobbet och på jobbet (jag kunde inte hålla tillbaka så jag grät när jag cyklade och då syntes ju det på jobbet att jag gråtit så då grät jag lite till) fick jag världens bästa uppbackning av kollegorna. Med nästan hela styrkan sjuka eller lediga skulle det bli en fullspäckad dag. Vi köttade på hela dagen och två av mina kollegor åkte och köpte massa snacks till mig och ställde på mitt skrivbord. Så himla rart ändå att mitt i allt livskaos kommer världens bästa jobb och piggar upp. Vilket dream team! 

Så. Jag är otillräcklig, jag vet. Men jag gör mitt bästa och jag är inte mer än människa. Det är inte du heller. Men du gör också ditt bästa, eller hur? 

(null)

Ps. Jag var hos frissan i lördags och känner mig fräsch i barret. Ds. 


Perfect for you

Allmänt, Bebis, I huvudet på Elin / barn, bebis, dagis, ensamstående, föris, förskola, hur gör andra, jobba, långa dagar, mamma / Permalink / 0
Rachel Platten - Perfect for you <- favvosång just nu. Gillar att cykla till den.

Jobbet flyter på och jag lär mig mer och mer för varje dag. Det är så roligt att lära sig nya saker alltså. I love it!

Idag har jag jobbat heldag 8.30-17.00 och tiden har bara flygit förbi. Det fick mig dock att tänka på hur det ska bli när Idun börjar på förskolan. Jag åker hemifrån kl 08 på morgonen och är inte hemma igen förrän 17.30. Ska hon alltså gå på förskolan från typ 07.45-17.30? Ska hon gå på förskolan i nästan nio timmar om dagen? Usch stackars liten. Jag blir alldeles gråtfärdig. Det är ju såå lång tid för ett så litet barn. Hon är bara 1,5 år då. Hur gör folk egentligen? Är det någon som sitter inne på bra tips? 

(null)

Mitt lilla gryn ❤️

My brain hurts

Allmänt, Familj & vänner, Utbildning/jobb / arbete, astrid, astrid&idun, axs, axs sweden, bebisar, ensamstående, idun, jobb, jobba, kompisar, mamma, roligt / Permalink / 0
Nu är jag så trött! Information overload. Det har varit korta dagar vilket känts jobbigt för jag vill ju bara lära mig mer och förstå mer. Samtidigt  som det varit toppen med kortare dagar så här i början. Man blir trött av att vara ny.

Så här långt känns det verkligen super. Jag vet inte om det är det här med att ha fått barn som gör att jag på något vis inte tänker så mycket och är nervös. Eller så är det för att människorna känns så lättsamma och härliga, men jag har knappt varit nervös över att vara ny, vilket jag alltid brukar vara litegrann. På något vis känns det så naturligt hos AXS. Och jag tycker jobbet känns spännande och roligt. SJUKT mycket att lära sig men SÅ himla roligt! Klart jag är nervös över att inlärningen ska gå sakta men jag känner mig ändå trygg i att jag kommer klara det. 

Jag är så glad hur det löste sig med jobb för mig och snart ska ytterligare fler pusselbitar falla på plats. Men jag tar en sak i taget. Framtiden ser ljus ut och även om jag känner mig lätt stressad så vet jag att allt blir bra! 

(null)

Ikväll var vi en stund hos Lisa, Pär och Astrid. Så himla trevligt att vi fick hänga lite och att barnen fick träffas. De var så himla söta när vi precis kommit dit. De satt mitt emot varandra, klappade på varandra och sa glatt om vartannat "eeeeej", "eeeeej", "titta", "eeeeeej", "eeej, titta dä." De interagerade mer med varandra nu än de gjort tidigare. Så roligt att se! 


Till top