Angående #metoo och pojkars beteende

Åsikter / ettnejärettnej, flickor, kvinnor, metoo, män, nej, pojkar, respekt, skärpning, uppfostran, våldtäkt, överfall, överfallskurs, övergrepp / Permalink / 0
Jag minns så tydligt en händelse i skolan när jag var sju år. Jag minns namn, utseenden, exakt vilken toalett, korridor och klassrum. 

Ringklockan hade ringt och talat om att rasten var slut. Vi skulle gå in igen och vi tog av oss ytterkläderna. Alla klasskompisar hade sprungit iväg utom jag och A. Jag minns inte exakt hur kommande händelse gick till. Om jag gick på toaletten och han väntade utanför, eller om han bokstavligen drog in mig på toaletten från korridoren. I vilket fall. Han tog tag i mig, låste dörren, höll fast mig och började pussa på mig. Jag minns att jag fick panik och blev rädd. Jag började gråta. Skrek sluta. Snälla sluta. Släpp mig! 

Till slut fick jag upp dörren och sprang så fort jag kunde. Jag sprang snyftandes in i famnen på en kvinnlig vikarie som jag minns klappade på mig och tröstade mig. Jag minns att jag tänkte "hon kommer säga till honom." Hon kramade mig och sa "Så så, det var inte så farligt. Han är ju bara kär i dig förstår du väl." Ridå. 

Jahaaa åh vad smickrande! Nu förstår jag! Not.

Jag kände i hela kroppen att det kändes konstigt. Jag slutade gråta, rätade på mig och gick in i klassrummet. Jag hade i princip blivit tillsagd att det bara var så här det var. Att pojkar bara gör som de vill och att vi flickor har ingenting att säga till om. Vi får bara finna oss i det.

Hello stenåldern. UGGG. Pojke gilla flicka. Pojke taffsa! Pojke göra som han vill.

Eh nej, fröken vikarie. Pojke inte taffsa på flickan om han gilla henne. Uggg.

Visst är det sjukt? Att vikarien inte tog pojken i armen och sa "DU RÖR INTE DINA KAMRATER PÅ DET DÄR SÄTTET. DET ÄR INTE OKEJ ATT GÖRA NÅGOT MOT NÅGON UTAN DEN ANDRAS VILJA OCH GODKÄNNANDE!" 

Nej gud förbarma sig om pojken blivit kränkt då av att vikarien sagt till. Eller pojkens föräldrar till och med. Tänk om de blivit kränkta att deras pojke inte fick taffsa på vem han ville. 

En annan grej som hände var när jag gick på högstadiet. Jag minns inte om det var i sjuan eller åttan, men då kom det en person som samlade alla tjejer på skolan i fritidsgården och lärde oss självförsvar. Anledningen var just utifall vi skulle bli överfallna. Vi fick "knep" med oss hem för hur vi skulle undvika att bli våldtagna. 

VART VAR KILLARNA UNDER DENNA SUPERVIKTIGA TILLSTÄLLNING? Hade de håltimme eller? Satt de och pillade navelludd och funderade på nästa tjej de skulle överfalla? Kanske ikväll efter joggingturen, då kanske man skulle TA sig ett litet ofrivilligt ligg? (Vilken tur att vi tjejer då skulle ha rätta knepen för att skrämma bort killen.) 

Varför var det ingen som pratade med killarna om att inte våldta tjejer?

Den sistnämnda händelsen gjorde mig inte arg just då. Jag blev glad och fann det vi lärde oss väldigt användbart. Men jag ska säga er att jag har hört SÅ många tjejer säga att när det väl kommit till en sådan situation då de blivit överfallna så har de frysit till is. Blivit förstelnade av chock och rädsla. Fått tunghäfta. Det kommer inget ljud fastän att de skriker inombords. Har ni haft en sådan mardröm någon gång där ni kommit på att det är en dröm och gör allt för att kämpa er ur den drömmen? "Varför springer jag inte fortare, jag vill ju kuta?" Hjärnan hamnar i förfruset stillestånd. Typ så känns det.

Vet ni vad som hade varit nyttigt då? Just i den situationen då vi tjejer blir överfallna? Att killar visste att de ska respektera tjejer och inte våldta dem. Herregud! Det tycker jag borde komma hemifrån och ur allmänt vett!! 

#metoo behövs just därför att vi alltid tystas ned. Vi tjejer vet om att detta är vardagsmat. Vi vet att vi ska hålla i våra nycklar och vara beredda när vi går hem från krogen. Vi har lärt oss på överfallskursen att slå tillbaka och peta groteskt i våra näsor för att äckla våldtäktsmannen. (True story.) Detta är ingenting som är nytt för oss! Vi har till och med fostrats till att hålla tyst. Till att inte förstöra "den perfekta bilden". "Prata inte så högt om det." Vi får insikt om hur stort det här problemet är nu i och med #metoo. Men var ska vi fortsätta nu? Jo i vår uppfostran av pojkar. Hemma, i skolan, på arbetsplatsen. Säg nej till pojkarna! Nu får det väl fan ta och hända något! Nu får det väl fan vara nog! 

Dags för killar att ta sitt ansvar och få uppläxning, inte vi tjejer!  

30-årspresent

I huvudet på Elin, Om mig, Åsikter / 30 år, 30-årspresent, Ed Sheeran, Elin, Elin 3.0, cykel / Permalink / 0

Nästa år blir jag Elin 3.0. På riktigt alltså. Jag tänker att det enda jag kan göra mitt i allt kaos är att ta hand om mig själv (och Idun givetvis) och att nu strävar jag mot att bli Elin 3.0. Jag tycker faktiskt man kan se det så hela tiden. Som att det finns en ny uppdatering att installera år efter år. Att utveckla jaget, sig själv, det är inget som tar slut i min värld. Jag kommer inte vakna en dag och magiskt vara den person jag alltid velat vara och sen stanna där. Jag kommer utvecklas hela tiden och bli mitt bästa jag dag för dag. Matthew McConaughey sa det bra i ett tal han höll när han vann en Oscar. Han sa att hans hjälte i livet är han själv om tio år framåt. När han nådde den åldern, tio år framåt, var hans hjälte han själv om tio år igen. Ouppnåeligt kanske man kan tänka. Men för mig handlar det om ständig förbättring. Inte att aldrig känna sig nöjd, men att fortsätta sträva efter att vara sin egen hjälte och sitt bästa jag. Jag vill må bra i mig själv och vara bra för mig själv.


Nästa år blir jag alltså 30 år ung. Elin 3.0 är in process. Jag vet redan två saker jag önskar mig i födelsedagspresent till dess. Två superbraiga saker. Först och främst en cykel. Skulle vara najs att ha en bra som jag kan ha barnstol på baktill. Och så att få gå på Ed Sheeran som kommer till Sverige nästa år! Chockerande att jag vill gå på det va? Bra presenter om jag får säga det själv! Hihi.

Nej men om vi skulle ta och komma igång med dagen lite kanske. Det är en regnig dag idag, men häromdagen var det så här fint när jag var ute och gick i koloniområdet.

Liknande inlägg

Unnsdagar

Familj & vänner, Åsikter / Unnsdagar, bebis, bebisar, bokklubb, bubbel, frukost, hotellfrukost, kulturklubb, mammor, prosecco, unnsdag / Permalink / 0

Ni vet hur viktigt det är att unna sig i hälsosamma mängder då och då. I dagarna två har jag haft riktigt härliga unnsdagar. 


Igår med Lisa och Astrid hemma hos dem. Tyvärr regnade det ju så vi kunde inte sitta ute. Vi åt pastasallad och unnade oss ett glas bubbel var. Jag hade en liten flaska prosecco hemma och det blev exakt ett glas vardera. Känns lite oortodox att sitta med sin lilla bebis och ett glas med bubbel i handen. Jag vill inte promota bebisar och alkohol på något sätt men jag tycker inte heller att det är fel att unna sig ett glas då och då. Jag vill inte behöva hålla ett försvarstal heller givetvis, men jag kan garantera er att vi är ansvarsfulla mammor som inte super ner oss med våra bebisar. Om jag nu behöver klargöra det för någon. Haha! Det var en härlig eftermiddag och som vanligt blev det många timmar tillsammans. Det är så skönt att ha en mammaledig kompis i samma område att umgås med.

Och denna morgon var jag och Idun på Blommenhof och åt frukost med Linnéa, Karro och Stina. Vi har bestämt oss för att starta en kulturklubb tillsammans. Jag ska berätta tanken om kulturklubben framöver men det ska bli så himla roligt! Jag har länge tänkt på att det vore så kul att vara med i en bokklubb eller något och nu är jag med i en kulturklubb! Men mer om det framöver som sagt.

Skål för oss fantastiska mammor och våra fina ungar!
Till top