Kolmården

Familj & vänner, Semester & helger / Kolmården, bamse, bamses värld, delfiner, djur, djurpark, karuseller, wildfire / Permalink / 0

God kväll hörni!


Idag har vi haft en helt underbar familjedag på Kolmården. Jag hade inte varit där sedan jag var liten så det var mycket nytt och roligt att upptäcka. Idun är ju så liten så det var givetvis mest för min skull vi följde med dit idag, men jag tyckte att hon verkade så nöjd och glad med dagen och nu sover hon som en stock efter alla intryck.


Kolla vilken nöjd gullebejbi!

Vi åkte linbana och tittade på de vilda djuren. Jag som historiskt sett haft lite problem med att åka linbana klarade det galant idag. Idun ammades under färden, snacka om lunch med utsikt. 


Sedan åkte vi wildfire (!!!) så sjukt kul! Pappa åkte också med. Han såg likblek ut. Det gjorde jag med på bilden de tog. Men gud vad jag skrek och skrattade. Vi båda tyckte det var så sjukt kul! Sedan blev det både delfinshow och fågelshow. Båda showerna var så fantastiska att jag nästan fällde några tårar. 

Jag hoppas innerligt att djuren mådde så bra som de verkade där på Kolmården. Jag får lite ont i magen av att de hålls inlåsta och inte är i sina naturligaste miljöer, men jag läste lite där om arbetet de gör och om forskningen och bevarandet av arter. Så jag hoppas verkligen de har det bra. Det är en fin park. 

Det var så roligt idag och jag har verkligen mått bra. Även om det känns fel och jobbigt att vara på familjedag med min lilla fyramånaders bebis och vara singelmamma när det verkligen inte var så det var tänkt, så försöker jag fokusera på det fina och positiva i livet. Tack livet för denna fantastiska dag! Nu ska jag sova bredvid min lilla skruttegos. 

You know hearts don't break around here

Bebis, Familj & vänner, Semester & helger / Familj, badat, bebis, foto, havet, ledig, pass, rast / Permalink / 1

Hallå kära människor som läser min blogg. Vet ni vad? I förmiddags var jag babyledig i några timmar när Idun var med sin pappa och jag åkte med min familj till playan. Det var konstigt att vara utan lillan, men samtidigt så skönt med rast och inte behöva passa upp på min lilla individ 24/7. Det är det tuffaste, att vara den enda som passar upp på Idun och hennes behov.

Visst får jag hjälp av familjen när jag är med dem men i huvudsak är det ju alltid jag som tar upp, gosar, tröstar, skojar, byter position, bär på, byter blöja, matar och nattar. 24/7. Tänk då på att bebisen oftast äter med cirka tre timmars mellanrum. Dygnet runt. Ibland har jag dock tur att hon sover 5-6 timmar på natten innan hon behöver äta ibland. Jag har dock oftast inte lagt mig samtidigt som henne. Jag sover kanske sammanhängande max 2-3 timmar åt gången. Och då är det bara jag som även måste gå upp efter matningarna och byta blöjan mitt i natten. Ja, ni fattar. Det är tufft! Så, det var välbehövligt. Jag badade till och med. Så himla härligt! 


Fick den här bilden av pappan. Lilla snygging. Hon kämpar och blir starkare för varje dag.


Vi åkte sen och fixade pass till Idun. Hennes första pass! Kan ni fatta vad gulligt det kommer bli? Smäller av alltså. 

Imorgon åker min syster med familj hem till Växjö igen. Det kommer bli tomt då jag haft så mycket roligare när de varit här. Haft mer att se fram emot och de har varit ett stort stöd för mig. Det har varit så roligt att se Idun och Levi tillsammans. De små gull-liven.

Dags att nanna! God natt! 

Liknande inlägg

Stronger (What doesn't kill you)

Familj & vänner, Mat/Recept / ed sheeran, hunger, lasagne, matlådor, tacksamhet, Ångest / Permalink / 2

Den låten med Kelly Clarkson är typ mitt anthem just nu. 


Jag försöker peppa mig själv varje dag och tänka positiva tankar och vad jag är tacksam för. Men just nu måste jag bara skriva av mig eftersom ångesten satt sina klor i bröstet och vägrar släppa taget. 

Vi fixar med allt det praktiska kring boende och flytt. Han ska hämta alla sina saker och vi ska dela upp saker. När vi väl pratar om allt praktiskt flyter det på rätt bra. Jag känner som att ångesten kommer som ett efterskalv i vad som faktiskt pågår. När vi haft "dagens kontakt" och jag och Idun är ensamma igen, då begriper jag inte nånting. Jag förstår ingenting. Alls. 

Hur kan man bara? Varför? 

Jag blir så ledsen. 

Så nu ska jag fokusera på positivt och lämna saknaden till en annan dag igen. Jag har så mycket att se fram emot. Tänk om jag skulle bli hundra år, då har jag liksom 71 år kvar att leva och att fylla dagarna med goa grejer. Tillexempel...*trumvirvel* ATT JAG SKA PÅ ED SHEERAN NÄSTA ÅR PÅ ULLEVI. Moa avslöjade igår efter att ha läst min blogg. Först skrev hon att hon var en dålig vän som inte läser min blogg, sen skrev hon: "men jag är rätt nöjd ändå!" Jag bara eeeh okej. Sen avslöjade hon och skickade den här bilden:

Jag har ju skrivit att jag vill se Ed på bloggen så Moa var skapligt nöjd att hon hade kirrat den biffen utan att ha läst det här på bloggen. Bättre vän får man leta år och dar efter.


Oh my god oh my god oh my god.

Vet ni vad mer den här gullnosen gav mig igår? Alltså jag är så himla bortskämd. Moa och hennes Robin hade lagat lasagne åt mig och lagt sex stycken portioner i matlådor. Bara att ha i frysen och värma på när jag blir hungrig. Äe, jag ryser så fina människor!! ❤️ Tacksam är bara förnamnet!

Till top