Tillsammans ❤️

Familj & vänner, Livet / Permalink / 1
"Det går magsjuka på förskolan" berättade förskolepersonalen i fredags när mina föräldrar hämtade Idun. Egentligen borde de meddela sådant till oss föräldrar, för jag hade ingen aning och om jag vetat hade inte mina föräldrar fått hämta. 

Särskilt inte eftersom de åkte på semester i söndags.

De hämtade henne och hennes kusiner Elias och Vide för en mysig dag tillsammans. I söndags kväll insjuknade jag. Magsjuka var det. Jag bävade för att Idun skulle bli magsjuk också. Att själv vara magsjuk och ta hand om en liten som också är magsjuk är så fruktansvärt omänskligt. Illamåendet, magontet, värken i kroppen. Fy tusan. 

Idun har haft feber och hosta, men tack och lov slapp hon magsjukan. Sist hon hade magsjuka hade jag feber men slapp magsjukan. Så himla tur i oturen för det var tillräckligt jobbigt som det var. Mormor som åkt på semester till Grekland däremot, hon blev också magsjuk. Och Jasmin som var här och hälsade på i söndags blev också sjuk. 

Men något positivt i den här sjukstugan är all tid vi fått tillsammans. Även om Idun många stunder fått underhålla sig själv. Men vi har ritat, tittat på Pippi och sovit middag långa stunder tillsammans. ❤️ Jag har saknat att umgås mer vardagligt med henne. Hon är så rolig och mysig. Sjunger med så fort jag sjunger, tackar för maten och är hjälpsam här hemma. Hjärtat svämmar verkligen över av all kärlek jag känner för henne. 

(null)

Hon har alltid varit sån som håller i handen, smeker en på armen och kramas. 

(null)

Samma dag som vi blev sjuka, på världens finaste höstdag. Visst passar vi fint in i årstiden? 


Hon har börjat förskolan

Bebis, Familj & vänner / barn, bebis, flicka, fyra månader, förskolan, mamma, mammaliv, tjej / Permalink / 1
Min lilla tjej har börjat på föris. För mig har det inte gått så fort på ett sätt, men ändå är hon så stor och en egen liten person nu på ett helt annat sätt än tidigare, och på det viset har det bara sagt swish. 

Det tar andan ur en när man inser hur fort tiden faktiskt går och hur man kan se tidens gång på ett helt annat sätt med en liten mätstock i livet. För det händer inte så mycket med en själv, rent utseendemässigt på ett år. Det vi vet är att veckorna, livet, jobbet - det liksom flyter ihop och vi vet att tiden går så jäkla fort. Vi kan se på en bild för fem år sedan att det är skillnad från den spegelbild man har framför sig idag. Men vi märker inte hur vi utvecklas på samma sätt. Vi kan inte se det tydligt på oss. Vi kan känna oss annorlunda och vi kan ha vuxit enormt inombords. Men ett litet barn växer och utvecklas synligt både på det yttre och det inre. Tiden märks och tiden syns. Och nu är hon så stor att hon börjat på förskolan. För ett år sedan var hon en liten bebis som precis börjat greppa kaninskallran jag höll fram till henne. 

(null)

(null)

Från en liten fyramånadersplutt till en förskoletjej.

(null)

❤️


Though her words are simple and few

Bebis, Familj & vänner / Permalink / 1
Medan många jag känner ikväll är ute och festar på festdagarna, smattrar regnet mot min fönsterbräda och jag nattar min dotter.

Jag känner ro, glädje och frid. Jag tycker det är supertrevligt att träffa nya människor och att socialisera mig, och visst är det extra roligt när det sker något utöver det vanliga i stan. Men nu när jag hör min dotters lugna andning och jag snart ska få vila mina trötta ögon, känns det ändå gudomligt att jag missar nattens bravader. 

Jag är väldigt trött efter en mysig dag på stan med Moa och Idun. Ikväll har det äntligen regnat och lite svalare luft har kommit in i den annars så varma och fuktiga lägenheten. När Idun druckit sin välling är hon alldeles svettig, stackaren. Det har verkligen varit för varmt.

 Hon brukar somna gott när jag sjunger Feed the birds från Mary Poppins och jag älskar den låten. (Dock Elin-style och inte Julie Andrews-style... det hade låtit förskräckligt från mig då tonläget är alldeles för högt.) 

(null)

❤️ Min fina unge! 
Till top