Första mötet mellan J & Idun

Familj & vänner / Idun, band, bonusförälder, ensamstående, familj, kille, kärlek, mamma, ny partner, singel / Permalink / 2
Ligger hemma och är sjuk. Snart två veckor av influensa som blivit akut övre luftvägsinfektion och som även haft besök av magsjuka mitt i och som nu även avslutas med ögoninflammation. Yey vabruari! Småbarnsåren inkluderar väl mycket sjukdomar I guess! 

Jag är sjukskriven till på måndag så jag hoppas jag kan få känna mig bättre i helgen. Känner mig så klen och trött. Har träningsvärk i magen av allt hostande. 

I vilket fall, jag tänkte berätta lite hur det gått att introducera J för Idun. Det var innan årsskiftet. Vi hade planerat in att han skulle komma och äta middag hos oss. Jag hade förbererett Idun så gott jag kunde genom att berätta om J och att han nu skulle komma. Och jag hade förberett J på hur Idun kanske skulle vara och att det fanns en risk att hon skulle kalla honom pappa då hon just då var inne i en fas då hon kallade alla tjejer mamma och alla killar pappa.

När det ringde på dörren var jag så nervös. Jag vet inte varför men det var ju ett viktigt möte. Idun märkte det på mig och klamrade sig fast på mig. Jag såg på J att han var supernervös. Mer nervös än när han träffade mig för första gången. Så det var lite krystat till en början. Jag gjorde mitt bästa för att skärpa till mig och lätta upp stämningen. Vi gick in i vardagsrummet och jag satte Idun i soffan för att hämta en bok vi kunde läsa tillsammans. Idun klappade bredvid sin plats i soffan. "Jag kommer" svarade jag och skulle sätta mig bredvid henne. Men då stoppade hon mig och sa "nää, pojken sitta hä!" Så det var J som skulle sitta bredvid henne och läsa bok. 

Det var lite försiktigt i början men ganska snart började de leka och skratta som jag aldrig hört tidigare. De hittade varandra. Jag stod helt tårögd och storögd och tittade på. Jag insåg att jag aldrig varit med om detta tidigare. Att en man var här och lekte och busade med min dotter medan jag lagade mat. Jag har ju haft vänner här tidigare. Men detta var annorlunda. Jag kom på mig själv flera gånger med att bara stå och titta på när de busade. 

När jag var och bytte blöja på Idun sa jag "vem är där ute i köket?" och Idun svarar "pappa!" Haha. Jag sa ju det. Jag svarade bara "nej, det är inte din pappa. Din pappa heter ju..." Ja, ni förstår. Inte så lätt för henne att förstå. Varken situationen eller vad hon säger alla gånger. 

(null)

Han är jättegullig med henne och det var han redan innan han träffade henne för första gången. Han har alltid inkluderat henne i sina tankar om mig och oss i framtiden. Och det är ju så det ska vara. Enkelt och självklart. 

(null)

(null)

Godingar! ❤️ De har ett speciellt band de här två. Och han som aldrig brukar bli sjuk har också dragit på sig lite sjuka i och med att han blivit bonusförälder. Kan man säga så förresten, när man inte bor ihop än? 

Nej nu ska jag ta och gå och lägga mig igen.
Ta hand om er finingar!
Till top