Ensam mamma

Bebis, Familj & vänner, Livet / Ensamstående, bebis, mamma, nybliven mamma / Permalink / 0

Det har hänt en hel del sedan Idun föddes för 2,5 månad sedan. Det var som en bubbla som sprack bara två veckor efter hennes födelse. Eller en bomb som sprängdes kanske är bättre beskrivet. Magnus berättade att han inte längre vill vara tillsammans med mig. Att hans känslor för mig är slut och att det är något som han känt under en tid. Det kändes som att hela min värld rasade. Och det gjorde den nog också. Allting slocknade. Det blev bara svart. Vinden slutade vina, solen slutade skina, hjärtat slutade slå och drömmarna om livet tillsammans som en familj försvann utom räckhåll. Det kom som en total överraskning för mig. Vi hade ju precis fått barn och under graviditeten har jag inte känt något annat än ren och skär kärlek och stöttning.

För min dotters skull har jag inte bara kunnat gå ner mig och dränkas av sorg. Jag har försökt att fokusera på min nya roll som mamma och att allting kommer att ordna sig. Det måste liksom det. Jag kan inte tänka att det är jordens undergång även om det gör fruktansvärt ont och jag bara vill lägga mig ner och gråta från och till. Det är så mycket som hänt sedan Magnus släppte bomben och jag kommer inte gå in på allt här men jag och Idun har stort stöd i vår omgivning och jag mår under omständigheterna så bra jag kan. Jag försöker vara optimistisk och hitta på saker. Jag ska försöka låta mig sörja så småningom men än så länge är det komplicerat eftersom vi fortfarande bor ihop. Jag hoppas kunna hantera sorgen successivt och på ett bra sätt. Släppa ut lite i taget så att jag inte bär på för mycket och att det sedan släpps ut som ur en ventil som öppnar sig på en gång. Det är också därför jag vill dela med mig här på bloggen. Skriva av mig. Det känns som en lättnad för mig att kunna göra det. Det här är det svåraste jag varit med om och jag tror att livet som ensamstående kommer bli extremt tufft och jobbigt, men också fullt av glädje som jag vill dela med mig av. Jag har ju trots allt en fantastisk liten dotter som jag kommer att uppleva så mycket med framöver och då känns det även skönt att kunna dela med sig av det här på bloggen.

I augusti flyttar Magnus ut och vi är inte på det klara än hur vi löser boendesituationen för mig och Idun men vi tar en sak i taget så får vi se sen. Vi bor kvar i lägenheten tillsvidare, Idun och jag, och det känns skönt. Här i området har jag många nära som jag kan umgås med och som kommer hjälpa och underlätta för mig i vardagen.

❤️ 

Ta hand om er där ute och ta till vara på kärleken. 

How long will I love you

Familj & vänner, I huvudet på Elin / Kärlek, förevigt, kyrkogården / Permalink / 0

"Berätta något om dig själv som de flesta inte vet..." En klassisk fråga i intervjusammanhang. Har ni någonsin funderat på det? Har ni kommit på något bra svar? Jag kan komma på saker ibland med mig själv som jag tror att många inte vet. Och ofta vill man väl att det ska vara något imponerande. 


Men häromdagen när jag var ute och gick på ett av mina favvoställen så kom jag på att det är nog inte så många som vet att det här är ett av de bästa ställena jag vet. Och det är nog mest udda, inte direkt något imponerande. Helt enkelt något som de flesta inte vet om mig. Att det favvostället är kyrkogården. Låter det creepy? Det tycker inte jag. Inte på dagtid i alla fall. 

Så varför älskar jag att vara där? Det finns flera anledningar. Att det vilar en slags frid över området, ett lugn som ingen annan plats på jorden. Allt är välorganiserat med vackra blommor överallt och det känns som att inget ont kan hända där. Det är tyst och det enda som hörs är fågelkvitter eller surrande från de som arbetar med att hålla det fint där på området.

Men den största anledningen till att jag älskar att vara där kittlar romantikern i mig. Den hopplösa romantikern. Den som aldrig slutar tro på kärleken. Kyrkogården är platsen för människors sista vila. Platsen där själen får ro och där älskande par möts igen. Det är något som tar andan ur mig när jag läser "Här vilar Johan och hans älskade Ingrid." De som höll ut med varandra hela livet. De som älskade varandra trots olikheter, trots och med livets hinder. Det är något vackert med tanken på att de hittade sin livskamrat för att sedan rama in livet och knyta ihop säcken med den sista vilan tillsammans. Johan och Ingrid. De var inte perfekta. De var inte säkra på varandra varje dag, men de älskade varandra med deras likheter och trots deras olikheter. De hade valt varandra. De valde att inte svika varandra. "Tills döden skiljer oss åt" och även efter det...


Liknande inlägg

What do I know?

Bebis, Familj & vänner, Livet / Momlife, bebis, lycka, min lilla bebis / Permalink / 0

Love can change the world in a moment, but what do I know? 


Jag känner mig så utmattad för tillfället. Jag sover inte bra alls men jag älskar min lilla tjej så mycket. Jag ska göra allt för henne. Min dotter. Tänk att jag har en dotter! Så värdefullt livet blivit och som hon förfyller min tillvaro även när hon är lite skrikig och söker tröst och jag är så trött och känner mig otillräcklig. Jag märker att hon är med mycket mer. Tittar mycket och fäster blicken. Allt går så fort och hon växer så mycket varje dag ❤️

Love and understanding, positivity.


Till top