Så stor hon har blivit

Bebis, I huvudet på Elin / barn, bebis, ensam, ensamhet, mamma, oro, orolig, sova, sömn, sömnbrist / Permalink / 1
Snart har jag jobbat i tre veckor. Och på den korta tiden kan jag verkligen se hur mycket Idun vuxit.

Eftersom jag sett henne varje dag tidigare så har jag inte sett hur mycket hon växer hela tiden. Det sker ju så pass succesivt och nu när vi är ifrån varandra mer så kan jag verkligen slås av att hon känns så mycket större på något sätt. Jag har precis kikat på henne nu när hon sover och kunde konstatera att hon är mycket större i sängen. Hennes ansiktsdrag har ändrats på något sätt och hon går verkligen från att vara bebis till att vara barn. Jag fick en flashback från förra året då jag låg och tittade på henne ibland på natten. Jag sov otroligt dåligt. Tänkte konstant. Var rädd i min ensamhet om jag skulle missa att något hände henne på natten om jag somnade. Det var bara jag som kunde göra något om något hände ju. Jag hade svårt att se utanför det. Jag var bara så rädd eftersom jag var själv med en liten bebis. Min lilla bebis. Vår lilla bebis. Och det förväntades att jag skulle ta väl hand om henne. Att ingenting skulle hända henne och det fanns bara jag här att se till det. 

Jag undrar hur lite jag sov egentigen förra året. Sömnen har i alla fall blivit bättre nu även om jag fortfarande kniper ihop käkarna när jag sover. Jag kollar fortfarande så att hon verkligen andas från och till. Slutar man någonsin med det tror ni?

(null)

(null)

(null)

Skönheten i olika åldrar när hon sover.

Perfect for you

Allmänt, Bebis, I huvudet på Elin / barn, bebis, dagis, ensamstående, föris, förskola, hur gör andra, jobba, långa dagar, mamma / Permalink / 0
Rachel Platten - Perfect for you <- favvosång just nu. Gillar att cykla till den.

Jobbet flyter på och jag lär mig mer och mer för varje dag. Det är så roligt att lära sig nya saker alltså. I love it!

Idag har jag jobbat heldag 8.30-17.00 och tiden har bara flygit förbi. Det fick mig dock att tänka på hur det ska bli när Idun börjar på förskolan. Jag åker hemifrån kl 08 på morgonen och är inte hemma igen förrän 17.30. Ska hon alltså gå på förskolan från typ 07.45-17.30? Ska hon gå på förskolan i nästan nio timmar om dagen? Usch stackars liten. Jag blir alldeles gråtfärdig. Det är ju såå lång tid för ett så litet barn. Hon är bara 1,5 år då. Hur gör folk egentligen? Är det någon som sitter inne på bra tips? 

(null)

Mitt lilla gryn ❤️

Min tro

I huvudet på Elin / ensamstående, gud, mamma, mantran, religion, tro, troende / Permalink / 0
Ibland önskar jag att jag trodde på Gud men enligt min mening skapar religion mer problem än det löser. Oftast. Men tänk om man var troende hur mycket enklare livet hade kunnat vara. 

Ibland har jag och min gamla klasskompis Fredrik pratat om hur skönt det vore att bara lämna över saker ibland till något större och ba Hakunamatata, allt löser sig! För det är faktiskt inte alltid så lätt att tänka så, medan det för troende känns som att de snabbare kan komma på att "allt händer av en anledning och Gud har alla svar och det är hans plan det här tuffa som händer dig nu." Min favorit måste ändå vara att "Han ger dig inte mer än du klarar av." Men att tro på någon form av Gud i min värld går inte ihop sig. Jag är för vetenskapligt lagd för att kunna tro på att det skulle finnas en Gud som har koll på alla jordens människor. Däremot gillar jag att tänka på mantran här i livet. Som tillexempel det mantra jag har på min hemskärm: You attract what you’re ready for. Den är ju så bra och så sann. Ett sådant mantra kan få mig att ta det lite lugnt och tänka att saker och ting kommer att ske när det är dags för dem att ske. En annan grej, kopplat till Gud, är sinnesrobönen. Ni vet, den här: 
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Den har jag på sistone tänkt mycket på när jag fastnat i något motigt. Och den kan man ju faktiskt låna och man behöver ju inte säga det första ordet om man inte är troende. 

Jag tror ju ändå på universum på något sätt. Att saker och ting löser sig för det bästa. Jag tror inte nödvändigtvis att precis allt händer av en anledning, mycket är nog slumpen som avgör, men däremot tror jag att vi kan ta varje händelse i livet och lära oss av det. Bli bättre människor helt enkelt.

Okej, flum flum. Ögonen börjar gå i kors här så nu ska jag äntligen sova. 


Till top