I am brave, I am bruised

I huvudet på Elin, Om mig / brave, bruised, keala, kvinna, kärlek, mamma, modig, partner, sargad, settle, självacceptans, stark, starkare, sårad, the greatest showman, this is me / Permalink / 3
I am who I’m meant to be, this is me! Jag tycker att detta ska vara allas anthem: This is me – Keala Settle !! 

Låten handlar om självacceptans och jag har kommit att acceptera mig själv det senaste året. Jag är inte perfekt men jag är många bra saker. Jag har gått igenom de djupaste av dalar och jag är ändå optimistisk och jag vill framåt. Givetvis har jag mina berg att klättra. Jag har kämpat som en dåre på så många plan och jag möter nya motgångar oftare än jag hade önskat, men det finns ändå en drivkraft och en positiv livssyn inom mig som hela tiden drar mig framåt och får mig att kämpa ännu mera. Ibland kommer jag att tänka på när jag spelade fotboll i en match för hundra år sedan och vi låg under i ett derby med 10-0. Ja, ni läste rätt, 10-0! Måttligt pinsamt...Men jag gav inte upp för det. Jag sprang och sprang och kämpade in i det sista. Jag tyckte det var pinsamt hur lite vi kämpade så jag kämpade nog för hela laget. Jag minns på träningen några dagar efter hur våran tränare sa att han skämdes över oss allihopa. Alla utom mig. För att jag hade kämpat så in i bängen. Och jag var inte en särskilt bra spelare i övrigt. Men pannbenet, det var det inget fel på. Kämparglöden och lagandan har alltid funnits där och jag vet inte alltid var den kommer ifrån, särskilt inte när livet ger de tuffaste av motgångar. 

Ja, jag har gått igenom mycket och det har format mig. Jag är inte sargad för det, jag är inte förstörd. Jag är starkare och jag har en stomme, en järnsköld i min själ som skyddar, rustar och läker. Och runtom mitt hjärta ligger det ett duntäcke som värmer och håller det vid liv. Jag har inte blivit avstängd. Jag har inte blivit kall eller pessimistisk. Jag vill tänka att det som hänt mig och det som sårat mig har format mig till en bättre människa, en bättre mamma och i framtiden även en bättre partner till någon.

Jag är trots allt så som jag är menad att vara. 

(null)


Sommarkväll

Bebis, Familj & vänner, I huvudet på Elin, Livet / barn, bebis, ensam mamma, ensamstående, ett år, heltidsjobb, jobb, karriären, livet, mamma, singel, sommar, vardagen / Permalink / 0
Sommaren är här! 

Det är så härligt även om livet är väldigt upp och ner just nu. Jag vill inte låtsas som att allt flyter på men jag vill fokusera på det positiva och orkar inte gå in på vad som inte funkar för tillfället. 

Nu är det sommar och det känns underbart. Jag önskar kunna öppna mig mer framöver om livet men just nu är det för mycket för att skriva om. Tankarna är inte riktigt samlade och det är väldigt mycket på en gång. Det jag kan säga är att allt är i en väldig obalans och jag har ont i själen oftare än vanligt. Mitt hjärta värker på en daglig basis och jag känner mig ledsen. Det gör, som det gjort väldigt mycket senaste året, även att jag känner glädje mycket starkare också. Inget ont som inte har något gott med sig osv. Jag känner att jag lever, det kan jag lugnt påstå.

(null)

(null)

(null)

(null)

Här är jordens bästa lilla tjej för övrigt! Har jag berättat att hon går nu? Så himla stolt över henne ❤️

Så stor hon har blivit

Bebis, I huvudet på Elin / barn, bebis, ensam, ensamhet, mamma, oro, orolig, sova, sömn, sömnbrist / Permalink / 1
Snart har jag jobbat i tre veckor. Och på den korta tiden kan jag verkligen se hur mycket Idun vuxit.

Eftersom jag sett henne varje dag tidigare så har jag inte sett hur mycket hon växer hela tiden. Det sker ju så pass succesivt och nu när vi är ifrån varandra mer så kan jag verkligen slås av att hon känns så mycket större på något sätt. Jag har precis kikat på henne nu när hon sover och kunde konstatera att hon är mycket större i sängen. Hennes ansiktsdrag har ändrats på något sätt och hon går verkligen från att vara bebis till att vara barn. Jag fick en flashback från förra året då jag låg och tittade på henne ibland på natten. Jag sov otroligt dåligt. Tänkte konstant. Var rädd i min ensamhet om jag skulle missa att något hände henne på natten om jag somnade. Det var bara jag som kunde göra något om något hände ju. Jag hade svårt att se utanför det. Jag var bara så rädd eftersom jag var själv med en liten bebis. Min lilla bebis. Vår lilla bebis. Och det förväntades att jag skulle ta väl hand om henne. Att ingenting skulle hända henne och det fanns bara jag här att se till det. 

Jag undrar hur lite jag sov egentigen förra året. Sömnen har i alla fall blivit bättre nu även om jag fortfarande kniper ihop käkarna när jag sover. Jag kollar fortfarande så att hon verkligen andas från och till. Slutar man någonsin med det tror ni?

(null)

(null)

(null)

Skönheten i olika åldrar när hon sover.
Till top