Let me hear you testify

I huvudet på Elin, Livet / ensamstående, hjärtesorg, här och nu, kärlek, lev nu, mamma, ny, nytt, pojkvän, singel, släpp taget, våga / Permalink / 1
Klassisk Elin-rubrik. Någonting ur en låt.

Give me your heart, give me your song, sing it with all your might! 

Dagen då jag började släppa mina murar var en höstig dag i november. Jag stod i hallen och klädde på mig för att cykla till jobbet när jag hörde ovan nämnda låt för första gången. J hade varit här kvällen innan. Det var som att universum skickade mig ett tecken att våga se vad som fanns framför mig. Jag tog till mig av låttexten att våga släppa taget. Så jag började tänka efter och försöka riva mina murar som jag så tydligt kände. Det har inte alltid varit lätt.

Han har tydligt visat vad han vill och vad han känner från första början. Han är modig på det viset. Mitt hjärta har varit mottaglig för den typen av stor kärlek som han erbjuder, men mitt förflutna har stuckit in med rädslor och murar som gjort viljan att dra sig ur stark. Vågar jag? Vad vill jag? Är det verkligen rätt? När tiden har gått och jag har utmanat mina rädslor genom att fortsätta ses ändå trots mina hjärnspöken så har också mer och mer av mitt försvar raserat. Ibland har jag velat strunta i allt, gråtit och tänkt att det är lättare att bara vara själv. För själv vet jag vad jag får och att jag inte behöver vara rädd för att bli lämnad och sårad. Men sedan har jag kommit på löftet jag gav mig själv och som ni också har tagit del av här i bloggen. Att jag ska våga öppna hjärtat och älska igen. Att jag inte ska låta mina rädslor för det svåra som hände mig ta över och förstöra för mig. Att det inte ska få stå i vägen för min lycka. Att jag ska förstå att det jag var med om är ovanligt och förmodligen ingenting som någonsin kommer hända mig igen. 

Så jag har försökt lita på mina impulser. Min känsla av att jag inte vill sluta träffa honom utan vill se var det kan bära. Hela tiden har jag inkluderat J i mina tankar. Både bra och dåligt. Han är medveten om min historia och har aldrig slutat visat respekt, stöd och kärlek. Han har gett mig andrum och tid. Hans process har gått pang-bom-fort och min har varit försiktigare. Som en ankunge som känt med tån i dammen innan hon hoppat i. Successivt har hela jag låtit mig översköljas. Jag sögs med i vågen. Jag hoppade i.

Ju mer jag öppnat mig och provat, desto mer har jag känt och upplevt. Och vet ni? Det är magiskt att få känna så här. Allt kan hända och jag vet att inget är skrivet i sten, men jag måste vara här och nu. Det måste man ju! Hela tiden. Och när jag är det känner jag mig så hel på ett sätt som jag inte vet om jag upplevt tidigare ❤️ 

Mina rädslor kanske kommer komma och gå. Jag kommer säkert stöta på nya hinder och skrämmande tankar. Det har vi väl alla från och till. Men jag kan inte hålla på och tänka "tänk om" hela tiden. Jag måste låta mig få känna det jag känner. Och det jag känner är magiskt! 




Hallå livet

I huvudet på Elin, Livet / Permalink / 0
Hej hörni,

Vad svårt det är att skriva om livet nu. Jag har mycket att ventilera men vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att skriva om livet och känslor när jag har en till person att ta hänsyn till.

Jag tänker att ni ska få ta del av min resa framöver och hur det är att öppna sitt hjärta igen. Det är inte lätt kan jag säga. Jag kämpar mycket med mina rädslor och tankar och att försöka bara lita på processen. Ibland går det bra och ibland är det svårare. 

Snart är det jul också och oj vad mycket det är att stå i. Jag som alltid skickar julkort och har gjort sedan jag flyttade hemifrån har inte ens hunnit tänka på det i år. 

Vi hörs snart igen! ❤️

Starkare än någonsin

I huvudet på Elin / barn, bebis, ensam, ensam mamma, ensamstående, jobb, jobbet, kollegor, mamma, singel, självförtroende, självkänsla, starkare, starkare nu / Permalink / 0
Jag har just nu bättre grundstyrka än någonsin. Jag har uthärdat och gått igenom sådana prövningar och nu står jag på andra sidan och känner att jävlar vad stark jag är. 

Livet dippar fortfarande och det kommer nya påfrestningar och utmaningar. Men återhämtningen går fortare. Jag ställer mig upp snabbare och jag minns mitt egna värde igen. Jag håller på att acceptera hur livet ser ut och jag lever med det. Gör det bästa av det.

Tack vare mig själv och mitt enorma skyddsnät runtom mig är jag starkare inne i min kärna. Jag känner det i kroppen och i själen. Jag har ett otroligt skyddsnät alltså. Från familj, vänner och bekanta till kollegor och chefer som peppar och stöttar. 

Mitt jobb alltså, jag älskar det så himla mycket. Det är så roligt att komma till jobbet. Det är roliga arbetsuppgifter och mina kollegor är så grymma. Vilket team vi är! Vi skrattar varje dag och har så sjukt rolig jargong. När vi haft kunder på plats frågar de om de kan få börja jobba hos oss för de ser hur roligt vi har. Det är så stärkande för mig att vara där. 

Usch jag skriver som en kratta idag men jag är glad, det är bara det jag vill säga.

(null)

Förra helgen, på Råbygalan (😂) med Maria och Anna. Sån himla härlig kväll! Maria håller på och lär mig spela gitarr för övrigt. I veckan hade vi lektion nummer två och det går riktigt bra. Idag har jag spelat gitarr för Idun som så glatt sjunger med. Krokodilen i bilen blev det.

❤️
Puss! 
Till top