Tillsammans ❤️

Familj & vänner, Livet / Permalink / 1
"Det går magsjuka på förskolan" berättade förskolepersonalen i fredags när mina föräldrar hämtade Idun. Egentligen borde de meddela sådant till oss föräldrar, för jag hade ingen aning och om jag vetat hade inte mina föräldrar fått hämta. 

Särskilt inte eftersom de åkte på semester i söndags.

De hämtade henne och hennes kusiner Elias och Vide för en mysig dag tillsammans. I söndags kväll insjuknade jag. Magsjuka var det. Jag bävade för att Idun skulle bli magsjuk också. Att själv vara magsjuk och ta hand om en liten som också är magsjuk är så fruktansvärt omänskligt. Illamåendet, magontet, värken i kroppen. Fy tusan. 

Idun har haft feber och hosta, men tack och lov slapp hon magsjukan. Sist hon hade magsjuka hade jag feber men slapp magsjukan. Så himla tur i oturen för det var tillräckligt jobbigt som det var. Mormor som åkt på semester till Grekland däremot, hon blev också magsjuk. Och Jasmin som var här och hälsade på i söndags blev också sjuk. 

Men något positivt i den här sjukstugan är all tid vi fått tillsammans. Även om Idun många stunder fått underhålla sig själv. Men vi har ritat, tittat på Pippi och sovit middag långa stunder tillsammans. ❤️ Jag har saknat att umgås mer vardagligt med henne. Hon är så rolig och mysig. Sjunger med så fort jag sjunger, tackar för maten och är hjälpsam här hemma. Hjärtat svämmar verkligen över av all kärlek jag känner för henne. 

(null)

Hon har alltid varit sån som håller i handen, smeker en på armen och kramas. 

(null)

Samma dag som vi blev sjuka, på världens finaste höstdag. Visst passar vi fint in i årstiden? 


Imorgon imorgon imorgon

Livet / Permalink / 0
Då kommer hon äntligen hem igen.

Det är mycket som har börjat landa i livet. Jag tror inte jag nämnt det här men jag har ju äntligen tagit över lånet på lägenheten och köpt ut Iduns pappa. Det har varit en ganska seg process av olika skäl och jag har känt mig extremt pressad, stressad och orolig. Den biten är numera på plats och det känns jätteskönt. Jag har varit dålig på att njuta av det, tyvärr. Vilket är synd med tanke på vilken stor seger det är för mig och jag tycker det är väldigt viktigt att fira stort som smått här i livet. 

Men idag när jag var på banken och pratade med min bankman, kom jag på mig själv med en ny känsla i kroppen. En känsla jag inte känt på länge, för att säga kanske inte i hela mitt vuxna liv. En känsla av att saker och ting fallit på plats.

Imorgon återser jag äntligen min älskling igen och som alltid på torsdagkvällen innan gråter jag för att jag släpper på känslorna som jag tryckt bort i veckan. Känslorna av saknad och stundvis av sorg. Saknaden tror jag inte jag kan göra så mycket åt, men sorgen vet jag att jag måste lära mig acceptera. Det går rätt bra att se det positiva med varannan vecka också. Det jag hinner med och det jag kan göra. Men som sagt, jag märker att jag också får pressa bort min undran om hur hon mår, vad hon gör och hur hon har det under min vecka utan henne, för den kollen har jag inte då. Nu är min längtan helt enorm och jag ska strax släcka lampan så att en ny dag kan gry. 

(null)

I veckan blev hon 1,5 år ❤️

1000-bitars pussel

I huvudet på Elin, Livet / att göra, ensamstående, jobb, kärlek, livet, livspusslet, mamma, måsten, pussel, pusslet, vardag, vardagspusslet / Permalink / 0
Finns det något tråkigare än att höra (och säga själv för den delen) "det är så svårt att få ihop vardagspusslet"? 

Men det är sant. Hur kunde vi människor göra det så svårt för oss i en värld där allt ska vara enkelt? Med allting som vi ska ha, hinna och känna, carpe diem och vara i nuet, resa, jobba, ha familj, träffa vänner. Träffa kärlek. Byta bank, skaffa aktier, spara, tänka på pensionen, tänka på miljön, panta och sortera. Laga nyttigt, träna, leka med barnen, ha egentid. Listan kan bli längre. Mycket längre. Allt ska hinnas med så visst är det inte konstigt att något faller ur och inte prioriteras? Det måste det ju för med endast 24 timmar på ett dygn där du helst vill "hinna med åtta timmars sömn" också för att annars är du "inte människa" är det omöjligt att hinna allt. Plus att jobbet tar upp åtta av dem 24 timmarna också. 8+8= 16. 24-16=8. Så på åtta timmar till ska man alltså hinna allt annat.

"Jag har slarvat så mycket med träningen på sistone" eller "det var längesen vi sågs, ja tiden går så sjukt fort". Jag säger sådana saker hela tiden. Som en repad skiva. Ändå tycker jag man lyckas ganska bra med livet att få ihop det och för det borde vi alla ge oss en klapp på axeln. Jag önskar SÅ ibland att dygnet bestod av några fler timmar men you gotta work with what you got och med det sagt så gör vi ju bara så gott vi kan.

Jag känner att jag återkommer till det väldigt ofta men jag skriver ju för min egen skull och det är något som jag behöver höra själv ;) 

(null)

(null)

(null)

Bara några små glimtar av vad mitt pussel bestått av på sistone. Babyshower för bästis Moa samt promenad i dimma med Lisa. 

Nu ska jag börja läsa en bok till kulturklubben som jag vill hinna vara med i ;) Bara en av alla prioriteringar jag har.

Ta hand om er och god natt! 

Till top