Let me hear you testify

I huvudet på Elin, Livet / ensamstående, hjärtesorg, här och nu, kärlek, lev nu, mamma, ny, nytt, pojkvän, singel, släpp taget, våga / Permalink / 1
Klassisk Elin-rubrik. Någonting ur en låt.

Give me your heart, give me your song, sing it with all your might! 

Dagen då jag började släppa mina murar var en höstig dag i november. Jag stod i hallen och klädde på mig för att cykla till jobbet när jag hörde ovan nämnda låt för första gången. J hade varit här kvällen innan. Det var som att universum skickade mig ett tecken att våga se vad som fanns framför mig. Jag tog till mig av låttexten att våga släppa taget. Så jag började tänka efter och försöka riva mina murar som jag så tydligt kände. Det har inte alltid varit lätt.

Han har tydligt visat vad han vill och vad han känner från första början. Han är modig på det viset. Mitt hjärta har varit mottaglig för den typen av stor kärlek som han erbjuder, men mitt förflutna har stuckit in med rädslor och murar som gjort viljan att dra sig ur stark. Vågar jag? Vad vill jag? Är det verkligen rätt? När tiden har gått och jag har utmanat mina rädslor genom att fortsätta ses ändå trots mina hjärnspöken så har också mer och mer av mitt försvar raserat. Ibland har jag velat strunta i allt, gråtit och tänkt att det är lättare att bara vara själv. För själv vet jag vad jag får och att jag inte behöver vara rädd för att bli lämnad och sårad. Men sedan har jag kommit på löftet jag gav mig själv och som ni också har tagit del av här i bloggen. Att jag ska våga öppna hjärtat och älska igen. Att jag inte ska låta mina rädslor för det svåra som hände mig ta över och förstöra för mig. Att det inte ska få stå i vägen för min lycka. Att jag ska förstå att det jag var med om är ovanligt och förmodligen ingenting som någonsin kommer hända mig igen. 

Så jag har försökt lita på mina impulser. Min känsla av att jag inte vill sluta träffa honom utan vill se var det kan bära. Hela tiden har jag inkluderat J i mina tankar. Både bra och dåligt. Han är medveten om min historia och har aldrig slutat visat respekt, stöd och kärlek. Han har gett mig andrum och tid. Hans process har gått pang-bom-fort och min har varit försiktigare. Som en ankunge som känt med tån i dammen innan hon hoppat i. Successivt har hela jag låtit mig översköljas. Jag sögs med i vågen. Jag hoppade i.

Ju mer jag öppnat mig och provat, desto mer har jag känt och upplevt. Och vet ni? Det är magiskt att få känna så här. Allt kan hända och jag vet att inget är skrivet i sten, men jag måste vara här och nu. Det måste man ju! Hela tiden. Och när jag är det känner jag mig så hel på ett sätt som jag inte vet om jag upplevt tidigare ❤️ 

Mina rädslor kanske kommer komma och gå. Jag kommer säkert stöta på nya hinder och skrämmande tankar. Det har vi väl alla från och till. Men jag kan inte hålla på och tänka "tänk om" hela tiden. Jag måste låta mig få känna det jag känner. Och det jag känner är magiskt! 




Hallå livet

I huvudet på Elin, Livet / Permalink / 0
Hej hörni,

Vad svårt det är att skriva om livet nu. Jag har mycket att ventilera men vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att skriva om livet och känslor när jag har en till person att ta hänsyn till.

Jag tänker att ni ska få ta del av min resa framöver och hur det är att öppna sitt hjärta igen. Det är inte lätt kan jag säga. Jag kämpar mycket med mina rädslor och tankar och att försöka bara lita på processen. Ibland går det bra och ibland är det svårare. 

Snart är det jul också och oj vad mycket det är att stå i. Jag som alltid skickar julkort och har gjort sedan jag flyttade hemifrån har inte ens hunnit tänka på det i år. 

Vi hörs snart igen! ❤️

Jag har träffat någon

Drömmar och mål, Livet / Permalink / 0
En månad har gått sedan sist. Jag har inte haft tid eller inspiration för att skriva. 

Jag brukar ju behöva skriva av mig över mina funderingar kring livet men den senaste månaden har jag varit upptagen och andra, nya tankebanor har ockuperat mitt sinne. Och jag vet inte vad jag ska säga riktigt eller hur jag ska välja att formulera mig men jag har börjat träffa någon. Jag var inte riktigt beredd på det men det har slagit mig som en blixt från klar ovan. Det känns bra och spännande att se var det leder. Jag mår väldigt bra och är mycket glad ❤️

Det går också mycket bra på jobbet och jag har fått någon slags utmärkelse i veckan. Jag var sjuk när det hade berättats om det, så det blir spännande på måndag att höra vad de säger. 

Livet rullar på helt enkelt. Jag får uppdatera mer snart. 

Till top