"Du är som plast för mig"

Livet, Om mig / Bebis, Kärlek, Schyffert, culturum, evig, föräldraledig, mamma, momlife, plast, regnbåge, semester, spanien / Permalink / 0

Gårdagens romantiska kommentar. Plast = evigt och tar extremt lång tid att brytas ner. 


Vardagen som föräldraledig flyter på och en del av er kanske undrar hur jag mår egentligen med tanke på allt som hänt och händer fortfarande. Jag mår helt okej ändå, jag har så stark tro på framtiden och på mig och mitt lilla fantastiska barn. Jag bearbetar fortfarande såklart, varje dag, och på onsdag ska jag gå och få samtalsstöd. Jag tror jag brottas en del med att acceptera läget och att tycka att allt bara känns så befängt, naivt och absurt. En del undrar om jag aldrig är förbannad. Och jag har faktiskt inte varit särskilt arg. Jag har mest känt känslor av svek och frustration. Men just idag känner jag mig rätt förbannad faktiskt då jag får utstå väldigt mycket skit. Saker som jag verkligen inte ska behöva ta, känna eller vara med om. 

Jag försöker vara snäll mot mig själv. Har jag inte tvättat eller städat på en dag är det helt okej. Fikar jag varje dag är det helt okej. Men framför allt tackar jag ja till så mycket som möjligt nu. Det gäller att se ljust på tillvaron och ta tillvara på möjligheterna. 

Framöver ska jag på fest med utklädningstema med vänner, jag ska se en föreställning med Schyffert på Culturum och snart ska vi resa till Spanien med familjen. 

I skrivande stund dricker jag kaffe och lilltjejen sover. Jag känner mig också helt slut, det tar på krafterna att vara ensamstående, så jag ska nog försöka vila lite jag med. 


Igår såg vi en regnbåge över området. Så magisk! Jag tror aldrig jag har sett en hel sådär!

Idun & jag mot världen

Drömmar och mål, Livet, Om mig / Min ring, Rosa turmalin, bröllop, diamantslipning, empowerment, förlovning, girl power, grl pwr, guld, idun, rosa, turmalin, världen / Permalink / 2

Vi hade pratat om att gifta oss. Det var en ganska stor dröm för mig att få göra det med mannen i mitt liv. Dels tyckte jag det kändes tryggt och praktiskt när vi skulle äga lägenhet tillsammans och nu när vi fick barn blev det ytterligare en viktig del för mig med den tryggheten och alla juridiska aspekter. Men sen, som ni vet, bor det också en supermega stor romantiker inom mig som ville gifta sig av romantiska skäl. Givetvis. Oj oj. Stor dröm om en vacker plats och ett intimt bröllop med en kul fest. 


Nu vet vi alla hur det gick med den drömmen. Pang bom, hej då, död. 

Men, vi har faktiskt varit förlovade och jag hade en guldring som jag tyckte så mycket om. Vad skulle jag göra med den nu? Jag ville ju kunna använda den. Men den påminde liksom om krossade drömmar och kanske framför allt om ett krossat hjärta. Skulle den bara ligga och skräpa i en låda? Skulle jag ta fram den ibland och titta på den och minnas det som var och det som aldrig blev? Nej, tack! Det kändes bara sorgligt. 

Så jag gick ner på stan med min guldring och klev in i guldaffären. Idun låg och sov i vagnen. Jag ville sätta en rosa sten på min ring och omvandla den till en ny ring. Min empowerment-ring. Min girl power-ring. 

Sagt och gjort, min ring skickades till guldsmeden som satte dit en rosa turmalin i en fattning av vitt guld. Texten inuti ringen byttes till "Idun 170410". Jag är såå stolt och glad över min fina ring som nu betyder något stort och nytt för mig. Jag tror på mig. Jag tror på framtiden och jag tror på min dotter. Du och jag mot världen, Idun. 


Liknande inlägg

Piece by piece

Livet, Om mig / Tårar, american idol, förälder, föräldrar, idol, kelly clarkson, känslosamt, mamma, pappa, piece by piece, vackert / Permalink / 0

Kelly Clarkson, den första idolvinnaren och kanske den bästa av dem alla? Jo, det tror jag bannemig. Har det gått så bra för någon annan idolvinnare som för henne? Jag älskar henne, jag tycker hon är fantastisk och beundransvärd. 


Jag snubblade över en youtubevideo där hon sjunger sin låt Piece by piece. Det är en uppföljare till Because of you. Den sistnämnda handlar om hennes pappa som lämnade dem när hon var liten och Piece by piece handlar om hennes man i kontrast till hennes pappa. Hur han lärt henne att tro på att bra män existerar. Hon är höggravid i klippet och hormonerna flödar. Jag kan känna igen mig i att ha känslorna utanpå på det där sättet. Det har jag nog även nu för jag gråter som ett litet barn när jag ser videon. 


"Piece by piece, he restores my faith
That a man can be kind and the father could, stay"


"I will never leave her like you left me.
And she will never have to wonder her worth, because unlike you I’m going to put her first and you know"

Bästa delarna 👆🏼❤️


Min lilla älskling. Du är livet!
Till top