On the road again

Familj & vänner, Mat/Recept / bebis, mat, matlagning, närhet, road trip, saknad, singel, singelliv, singelmamma, tvåsamhet / Permalink / 1
Jag och Moa tog en liten road trip medan lilla I var med sin pappa idag. Vi åkte på loppis och åt lunch på ett konditori. Jag älskar spontana trippies! 

(null)


Nu sitter jag i sängen med Idun bredvid mig och äter godis. Så gott! Men nu känner jag mig mätt på det och vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Det är första eftermiddagen/kvällen (i alla fall på en helg) på sååå länge som jag inte har något inplanerat. Så himla tråkigt! Jag skulle absolut kunna städa eller något annat men det är just det att vara utan vuxet sällskap som känns trist ikväll. Jag gillar inte singellivet. Så booooring. Men det är såklart tur att jag har min lilla donna även om hon bara är en liten baby. Saknar närhet och en vuxen person i vardagen alltså. Det var ju inte riktigt så här familjelivet skulle bli. Att jag sitter ensam med min bebis.

En av de värsta grejerna med att vara singel är att inte ha någon att äta middag med. Det är så fruktansvärt omotiverande för mig att laga mat till mig själv så idag har jag köpt en västerbottenpaj, rom, rödlök och gräddfil. Ingen dålig singelmiddag va? Haha! 

Hoppas ni har en fin kväll! Jag tror det får bli en promenad nu för oss.

The intern

Mat/Recept / Permalink / 0

Filmtips från Netflix: The intern. Det var en riktig feel good film tyckte jag.


Åt världens godaste soppa och kollade på film häromdagen när lillskruttan var hos sin pappa i några timmar. Det var rätt skönt att vara själv en stund men det är alltid lika gosigt när hon kommer hem och får syn på mig och smilar jättestort. 

Vi var på bvc i måndags och nu när min unge är fyra månader väger hon 8,8 kg och är 66 cm. Hon växer så hon knakar verkligen. Hon är inne i en period när hon skrattar jättemycket och det är så himla rart. 

God snabbmat 👌🏼

Liknande inlägg

Stronger (What doesn't kill you)

Familj & vänner, Mat/Recept / ed sheeran, hunger, lasagne, matlådor, tacksamhet, Ångest / Permalink / 2

Den låten med Kelly Clarkson är typ mitt anthem just nu. 


Jag försöker peppa mig själv varje dag och tänka positiva tankar och vad jag är tacksam för. Men just nu måste jag bara skriva av mig eftersom ångesten satt sina klor i bröstet och vägrar släppa taget. 

Vi fixar med allt det praktiska kring boende och flytt. Han ska hämta alla sina saker och vi ska dela upp saker. När vi väl pratar om allt praktiskt flyter det på rätt bra. Jag känner som att ångesten kommer som ett efterskalv i vad som faktiskt pågår. När vi haft "dagens kontakt" och jag och Idun är ensamma igen, då begriper jag inte nånting. Jag förstår ingenting. Alls. 

Hur kan man bara? Varför? 

Jag blir så ledsen. 

Så nu ska jag fokusera på positivt och lämna saknaden till en annan dag igen. Jag har så mycket att se fram emot. Tänk om jag skulle bli hundra år, då har jag liksom 71 år kvar att leva och att fylla dagarna med goa grejer. Tillexempel...*trumvirvel* ATT JAG SKA PÅ ED SHEERAN NÄSTA ÅR PÅ ULLEVI. Moa avslöjade igår efter att ha läst min blogg. Först skrev hon att hon var en dålig vän som inte läser min blogg, sen skrev hon: "men jag är rätt nöjd ändå!" Jag bara eeeh okej. Sen avslöjade hon och skickade den här bilden:

Jag har ju skrivit att jag vill se Ed på bloggen så Moa var skapligt nöjd att hon hade kirrat den biffen utan att ha läst det här på bloggen. Bättre vän får man leta år och dar efter.


Oh my god oh my god oh my god.

Vet ni vad mer den här gullnosen gav mig igår? Alltså jag är så himla bortskämd. Moa och hennes Robin hade lagat lasagne åt mig och lagt sex stycken portioner i matlådor. Bara att ha i frysen och värma på när jag blir hungrig. Äe, jag ryser så fina människor!! ❤️ Tacksam är bara förnamnet!

Till top